Media, politik, vetenskap och Gud

Idag finns i Aftonbladet respektive SvD två debattinlägg, som på olika sätt berör ämnena media, politik, vetenskap och religion, och båda är väl värda att uppmärksammas och kommenteras.

I Aftonbladet skriver Ulla Johansson under rubriken Stoppa mediernas religiösa propaganda om det hon upplever som en ”[stark] propaganda för kristen ideologi som Sveriges Television bedriver”. Johansson menar att kristendomen på okritiskt sätt presenterats i public service-kanalerna och illustrerar sin åsikt med ett inslag i Rapport och ett samtal i morgonsoffan med en sjuk kvinna som fått styrka av sina nyfunna tro. Det senare exemplet är intressant, just därför att det är ett exempel på hur religion och andlighet ofta behandlas i media; man lyfter fram exempel på hur människor (den sjuke, överlevaren, kändisen, ...) funnit hopp, styrka och glädje i sin tro. Betydligt ovanligare är att man bjuder in den person som just lämnat sin tro, den person som har trott på något men sedan av rationella skäl har lämnat detta något bakom sig. Tvivlaren, skeptikern och den nyblivna ateisten tycks inte väcka samma intresse i media. På samma sätt undviker man ofta att ifrågasätta och kritiskt granska religionen och den roll den spelar i Sverige och omvärlden, både för enskilda människor och i samhället i stort. Om det fortsätter riskerar vi att matas med en väldigt onyanserad bild av vad tro och religion kan ge människor.

Samma fenomen är tydligt i TV-serier, och framförallt i amerikanska sådana. Ett avsnitt kommer där någonting övernaturligt verkar vara i görningen – det verkar spöka, man får meddelanden från andra sidan eller mystiska ljussken syns på himlen. I slutändan är det då allt som oftast skeptikern som blir tvungen att omvärdera sin syn på världen, när det mystiska inte verkar kunna förklaras på något naturligt sätt. Det är långt ifrån hur verkligheten ser ut (något som exempelvis kan inses genom att komma ihåg att James Randis dollarmiljon, som delas ut till den person som kan bevisa något övernaturligt, fortfarande ligger orörd efter många år och många försök) och ger en felaktig bild till tittaren. Något som kan vara allvarligt, eftersom media spelar en så viktig roll i formandet av vår bild av omvärlden.

Johansson nämner också SVT:s program om anden Ambres, där man på bästa sändningstid anmärkningsvärt okritiskt presenterade snickaren Sture Johansson, som säger sig vara bebodd av en 3000 år gammal egyptisk ande. En liten detalj som man inte nämnde i programmet var att snickaren tjänar pengar på att skriva böcker och ge kurser om Ambres ”visdom”, vilket närmast gör det hela till en reklamfilm för en man som antingen är en lurendrejare eller lider av vanföreställningar. Ett läsvärt inlägg om programmet finns på Expressens debattsidor och ett annat hos Stefan Olsson.

Ulla Johansson kommentarar att även dagstidningar förmedlar pseudovetenskap och religiösa budskap utan någon som helst kritisk granskning. Hon nämner en Aftonbladet-artikel om spökjägare och Helle Kleins kristna ledare i samma tidning. Fler exempel på medias hantering av pseudovetenskap finns att läsa här på bloggen; några exempel är texterna om parapsykologi, seanser och energimedicin (den sistnämnda om en artikelserie i SvD som gjorde att tidningens Idag-redaktion utnämndes till Årets förvillare 2006).

För att delvis byta ämne går vi till dagens Svenska Dagbladet, där Hans Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet, skriver om regeringens skolpolitik. Scherp menar att Jan Björklunds idéer om skolan går emot vetenskap och beprövad erfarenhet och att de snarast hör hemma i 1800-talet:

Förutom att Björklunds åtgärder motverkar förverkligandet av skolans nuvarande uppdrag strider de mot både nationella och internationella forskningsresultat samt beprövad erfarenhet när det gäller lärande, undervisning, skolutveckling, ledning och styrning.

Artikeln är välskriven och klart tänkvärd. Eftersom jag inte är insatt i pedagogikforskningen kommer jag med intresse att följa den kommande debatten och se vad andra forskare, och inte minst Jan Björklund själv, har att säga.

Jag har tidigare funderat kring regeringen och Björklunds beslut om att av ideologiska skäl lägga ned försöket med gymnasieskolor med elevmajoritet i skolstyrelsen, utan att först utvärdera resultatet av försöket. Om Hans Åke Scherp har rätt så har Björklund nu återigen låtit ideologi prioriteras högre än kunskap om hur verkligheten egentligen är beskaffad. Det är ett farligt och mycket märkligt sätt att arbeta på.

Kristdemokraternas religiösa argumentation kring frågan om homoäktenskap och de lite underligare delarna av Miljöpartiets åsikter är andra exempel på hur religion och vetenskap hanteras inom politiken. Det föder frågan om hur tungt vetenskap och beprövad erfarenhet väger när våra skattepengar spenderas, något som jag kommer att få anledning att återvända till i ett framtida blogginlägg.

Andra bloggar om media, politik, svt, vetenskap, religion, kristendom, gud, jan björklund, regeringen, skolan, aftonbladet, svt. Intressant?

Kort om koldioxid - SLU gör rätt

SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, börjar nu i dagarna kampanjen Koldioxidens vänner, som med ironins hjälp försöker sprida information om den globala uppvärmningen. Man kommer att ha annonser i tidningar, i Stockholms tunnelbana och på webben. På YouTube finns redan några av kampanjens filmer för beskådan.

Det har talats en del om kampanjen i bloggosfären de senaste dagarna. Klimatskeptiska Moderna myter kritiserar kampanjen under rubriken Skattepengar slösas bort på absurd uppfostringskampanj med frågor som "är det SLU:s uppgift att genom dyra reklamkampanjer indoktrinera folket?" Jonas Morian är positiv till Koldioxidens vänner men undrar om det är rätt att låta en statlig myndighet bedriva opinionsbildning.

Jag tycker att det är det – i frågor som kan avgöras vetenskapligt. Om SLU hade drivit en kampanj för att Sverige skulle vara en republik hade det varit något annat, men här vill man helt enkelt informera om vad vetenskapen idag har att säga om koldioxiden. Om vad den forskning som har gjorts på området säger. Det är precis vad våra skattepengar ska gå till – universitetets så kallade tredje uppgift är just att informera om de slutsatser som dess vetenskapsmän kommer fram till (Högskolelagen 1 kap 2 §). I en tid då det finns lobbyister som verkar för en politik som vore förödande för jorden är det viktigare än någonsin att de som vet mest om vårt klimat berättar hur det verkligen ligger till.

Det är inte opinionsbildning utan folkbildning.

Andra bloggar om: politik, slu, Koldioxidens vänner, vetenskap, global uppvärmning. Intressant?

Rättelse om Grand Canyon

En rättelse: under rubriken Bush, Grand Canyon och kondomer påstod jag att turistguiderna vid Grand Canyon inte får uttala sig om kanjonens ålder var fel. Detta stämmer inte. Jag, och många andra med mig, missförstod pressmeddelandet från PEER som den delen av blogginlägget grundade sig på. Phil Plait på Bad Astronomy reder ut missförståndet här.

Bush, Grand Canyon och kondomer

Varken George Bush eller hans välkända krig i Mellanöstern är särskilt omtyckta i Sverige – religiös retorik och terrorkrig går helt enkelt inte hem här i landet Lagom. Något som betydligt färre känner till är ett helt annat krig som Bush fört på hemmaplan, och det är det som den här texten handlar om. Det här är cowboy-Georges krig mot vetenskapen:

Förra året uppdagades det att Bush-administrationen sett till att en ung man vid namn George Deutsch anställts vid NASA, som ”public affairs officer”. En del av hans arbete gick ut på att se till att den information allmänheten fick från NASA stämde överens med vad den kristna amerikanska högern tyckte. Därför såg han till att man lade till ordet ”theory” varje gång Big Bang nämndes på NASA:s hemsida, och att journalister som ville intervjua NASA-forskare som jobbade med den globala uppvärmningen helt enkelt inte fick det. I ett brev skrev Deutsch att ”[the Big Bang] is not proven fact; it is opinion. It is not NASA’s place, nor should it be to make a declaration such as this about the existence of the universe that discounts intelligent design by a creator.” Vilket förstås visar att han inte gjort sin läxa och läst på om bevisen för Big Bang eller om hur vetenskap fungerar.

Under sin tid som guvernör i Texas passade George Bush på att säga att skolbarn skall undervisas i både evolutionsteori och kreationism, och under tiden i Vita Huset har han sagt att debatten om livets uppkomst inte är avslutad och att skolbarn bör få se båda sidorna av den. Han har också lagt in sitt veto mot stamcellsforskning av religiösa skäl, och under konferensen Asian and Pacific Population Conference i december 2002 sade Bush-administrationens delegation att man inte bör säga till allmänheten att kondomer är ett bra skydd mot HIV, eftersom det skulle leda till att flera minderåriga har sex.

Den senaste i raden av Bush-attacker mot vetenskapen handlar om Grand Canyon, vars turistguider inte längre får svara på frågan om hur gammal kanjonen är, eftersom man anser att det finns olika teorier om det. (se rättelse här). Man tvingas också sälja en bok som säger att Grand Canyon bildats, inte under årmiljoner, utan under de senaste sextusen åren (i överensstämmelse med kreationisternas idéer, och i direkt motsats till vad geologiska undersökningar visar).

Den gamla svenska traditionen att hålla religion och politik mer eller mindre åtskilda är en dygd som jag hoppas kommer att finnas kvar. Det enda som är värre är när man försöker smyga in religion i vetenskap. George Bushs lagar en kladdig gröt av politik, religion och dålig vetenskap, blundar för verkligheten och förtrycker vetenskapliga sanningar till förmån för kristen fundamentalism.

Och han har två år kvar vid makten.

Andra bloggar om: politik, vetenskap, pseudovetenskap, religion, kristendom, george bush, usa. intressant?

Studerande och arbetsmarknad

SvD:s ledarskribent PJ Anders Linder skriver idag om ungdomsarbetslöshet och hur brist på jobb tvingar unga att läsa på högskolan mot sin vilja. Tydligen finns det ”bataljoner av studenter som dystert klämmer poäng i mediekunskap och fornfransk fonetik, termin efter termin, när jobben saknas”. Det stämmer inte överhuvudtaget med vad jag har hört från mina jämnåriga vänner – jag har inte hört talas om någon som ströpluggar efter gymnasiet eftersom det inte finns jobb – men förekommer säkert i någon utsträckning. Enligt Linder fanns det i oktober ”76 000 jag-är-student-mot-min-vilja-personer vid svenska lärosäten”.

76 000 personer! Det är lika med antalet studerande vid Chalmers och universiteten i Uppsala och Lund tillsammans. Det är lika med en dryg femtedel (19,5%) av Sveriges cirka 390 000 studerande. Det låter märkligt stort, och jag måste säga att jag är skeptisk till påståendet. (Mina siffror är hämtade från SCB. Linder avslöjar inte varifrån hans kommer.)

Apropå arbetsmarknad så skriver två socialdemokratiska riksdagsledamöter i ett debattinlägg i SvD idag att OECD och Riksdagens utredningstjänst säger att ”det inte finns ett direkt samband mellan sänkt nivå på arbetslöshetsersättning och skapandet av nya arbetstillfällen”. Om det stämmer så rasar den grund på vilken hela regeringens arbetsmarknadspolitik vilar samman. Har regeringen låtit ideologi gå före vetande? Om man ska tro OECD och RUT så är svaret ja.

Andra bloggar om: politik, utbildning, arbetsmarknad, regeringen, svd

Regeringen avskaffar demokratin

I tisdags rapporterade morgontidningarna att skolminister Jan Björklund sätter stopp för försöket med elevstyrda gymnasier. Försöket, där gymnasieskolor haft möjlighet att ha elevmajoritet i skolstyrelsen, har pågått sedan 1997, men nu lägger Björklund ner det av ideologiska skäl: ”Med det här systemet kan eleverna rösta ned rektorn. Det är fel princip. Eleverna ska ha inflytande i skolan, men de ska inte bestämma över sina rektorer och lärare.”

Det är intressant att notera att Björklund inte nämner försökets resultat när han kritiserar idén. Han verkar inte ha undersökt hur elevmajoritet i skolstyrelsen har påverkat studieresultat, studiemiljö, ekonomi samt personal och elevers trivsel på försöksskolorna – trots att försöket har pågått i nio år och att det finns underlag för att göra en utvärdering. Björklund anser tydligen att alliansens politik är så bra att den kan införas utan att man först tar reda på hur verkligheten ser ut. Mycket märkligt. För detta får han kritik av bland andra Sveriges skolledarförbund och Lärarförbundet. Flera rektorer som intervjuas i lokaltidningar är besvikna – bland annat rektorn på Linnéskolan i Uppsala.

”Ingen skulle komma på tanken att föreslå att de medicinska besluten på ett sjukhus ska fattas genom omröstning bland patienterna”, argumenterar Björklund. Till detta har jag två kommentarer:

1. Skolans uppgift är inte bara, som Jan Björklund verkar anse, att mata elever med färdig kunskap – den skall också ge eleverna en förmåga till kritiskt tänkande och fostra dem till demokrater. Den folkpartistiska skolpolitik som regeringen för, tycks stundtals, när man hårdrar det hela, helt glömma bort de två senare punkterna – elever skall inte ifrågasätta, utan lyssna till auktoriteter, och demokrati skall man läsa om i samhällskunskapsboken, men inte praktisera. När Björklund väljer att betrakta gymnasieelever som sjuka i behov av bot låter det som att han vill indoktrinera dem med en färdig världsbild, på klassiskt totalitärt manér. Läskigt.

2. Björklund har lånat orden från Platon, som använde samma liknelse i Staten. Ett snyggt retoriskt grepp förvisso, men det väcker obehagliga associationer – Platon använde liknelsen för att argumentera för att samhället, till skillnad från en våra dagars demokratier, skulle styras av en högt utbildad överklass. Att Jan Björklund väljer att låna just den liknelsen är således en smula lustigt.

Avslutningsvis vill jag säga att jag själv inte har någon egentlig åsikt om elevstyrda gymnasier. Tanken är god, men det finns en del saker som talar emot den (Björklund pekar på flera av dem i SvD). Men eftersom försöket nu har genomförts är det idioti att inte låta dess resultat stå som underlag för beslutet om de elevstyrda skolornas varande.

Att låta ideologi gå före verklighet kan vi låta Nordkorea ägna sig åt – en svensk regering ska veta bättre.

Andra bloggar om: politik, jan björklund, regeringen, alliansen, folkpartiet, skolan, elevstyrda gymnasier

Politik och vetenskap: ett gemensamt förflutet

Politik och naturvetenskap kan tyckas vara två vitt skilda områden. Det är dock inte nödvändigtvis sant – sett ur ett idéhistoriskt perspektiv har de två ämnena ett tätt hoptvinnat förflutet. Det här är berättelsen om de politiska idéerna som födde vetenskap, och vetenskapen som födde politiska idéer.

Under 1700-talets slut och 1800-talets första hälft gjordes stora framsteg inom geologin. Man hade börjat ifrågasätta den bibliska skapelseberättelsen och den bibliska kronologi som gjorde gällande att jorden var dryga 6000 år gammal. Fossila fynd, observationer av pågående geologiska processer och berglagren gjorde att man tvingades dra slutsatsen att jorden var långt mycket äldre än så.

Studierna av berglagren visade att jorden hade genomgått stora förändringar under årtusendenas lopp – arter hade dött ut, hav hade blivit land och landmassorna hade kastats omkring. Den brittiske geologen Charles Lyell (1797-1875) var förgrundsfigur för den så kallade uniformismen – en idé som sade att jordens utveckling skedde långsamt och steg för steg. Den största konkurrerande teorin stod Georges Cuvier (1769-1832) för med sin katastrofism; Cuvier ansåg att stora naturkatastrofer hade skapat de geologiska förändringarna och lett till arters utdöende. Han hade ett slags syndaflodstänkande som självklart var en produkt av den tid han levde i.

Under 1700-talet hade liberalismens idéer så sakteliga börjat ta form. Utvecklingen av samhället skulle gå stegvis och långsamt framåt – precis som jordens utveckling, så som uniformismen beskrev den. När Karl Marx sedan utarbetade sin kommunism tog han istället intryck av Cuviers katastrofteori och ansåg att samhället skulle ombildas i stora omstörtande resningar – i revolutioner. De båda ideologiernas tankar om hur samhället skulle förändras bär därmed faktiskt spår av det nittonde århundrades geologiska diskussioner.

Utvecklingslärans fader – Charles Darwin (1809-1882) – växte upp omgiven av de liberala idéer som talade om långsam utveckling och konkurrens som en framgångsfaktor. Just de tankarna skulle komma att påverka honom när han utvecklade evolutionsteorin. Enligt Darwin var varje alltför talrik generation av en djurart ställd inför en kamp på liv och död – de individer som överlevde i en given situation var de som var bäst anpassade till denna. Dessa skulle få mer avkomma än de som dog, och på så sätt skulle de fördelaktiga anlagen leva vidare medan de svagare skulle sorteras bort. Denna konkurrens är känd som det naturliga urvalet.

Darwins idéer skulle så småningom komma att vinna mycket mark. Samtidens tänkare tog stort intryck av hans teorier och både vänster- och högerorienterade debattörer skulle använda evolutionsläran och dess tankesätt som stöd för sin politik. Karl Marx själv lär vid ett tillfälle ha kontaktat Darwin eftersom han ansåg att deras respektive idéer hade så mycket gemensamt. Inviten accepterades aldrig av Darwin.

Evolutionsläran skulle också komma att misstolkas i socialdarwinismen, som tillsammans med de nationalistiska idéerna efterhand ledde till världskrig.

Idag är Charles Darwin åter aktuell inom politiken. I främst USA försöker kristna fundamentalister få tillbaka den bibliska skapelseberättelsen, i form av kreationism, till biologiundervisningen i landets skolor. De talar om intelligent design och en jord som är 6000 år gammal. Att de idéer de framför motbevisades redan för 150 år sedan tycks inte bekomma dem…

Andra bloggar om: vetenskap, politik, historia, evolution, liberalism, marxism

Miljöpartiets tro på häxdoktorer

I helgen fastställde miljöpartiet sitt valmanifest med hårdare EU-motstånd och krafttag mot lönediskriminering mot kvinnor. Man vill också införa lågstrålningszoner för elöverkänsliga.

Ulf Flodin, överläkare från Linköping, var enligt Svenska Dagbladet en av dem som talade emot förslaget om lågstrålningszonerna. Han påstod att det inte finns något bevisat samband mellan strålning och elöverkänslighet, och sade att ”[miljöpartiets] politik kan inte bygga på en rädsla utan på kunskap. Annars visar vi förakt för vetenskapen.”

Per Gahrton, sociolog, författare och tidigare språkrör för partiet, kontrade med att säga att han inte visste om elöverkänslighet fanns, men att ”i den gröna rörelsen har vi en grundläggande skepsis mot forskarsamhället. Framför allt litar vi alltid på folks egna upplevelser.”

Ungefär här bör varningslampor blinka ilsket rött och ett tjutande alarm väcka sömniga väljare. Vad är det Gahrton säger egentligen? Översatt till lite mer pragmatisk svenska: ”Om tant Hulda, 54, tror att hennes hudbesvär orsakas av datamaskinen i hennes hem så ska vi tro på henne och inte på läkare, forskare och psykologer som säger att så inte alls är fallet."

Det finns inga bevis för att de symptom som elöverkänsliga upplever (hudproblem, allmän trötthet, yrsel, med mera) har någonting att göra med överkänslighet mot elektromagnetiska fält (EMF). Faktum är att besvären tycks vara psykosomatiska – orsakade av den elöverkänsliges tro på sin elöverkänslighet. Den medicinska fakulteten vid Uppsala Universitet har en sida om elöverkänslighet där man skriver att:

”Man har under åren genomfört flera så kallade dubbelblinda provokationstester (undersökningar där varken försöksledare eller försöksperson känt till om det förelegat någon exponering för EMF) i syfte att påvisa ett samband mellan exponering för EMF och allmänna hälsoeffekter, utan att kunna fastställa ett sådant samband. Däremot är det klart visat, i en undersökning från institutionen för tillämpad psykologi vid Uppsala Universitet att om man vet om att man är exponerad så får man besvär, men om exponeringen sker blint (d. v. s. om man inte vet om exponeringen är av eller på) får man besvär lika ofta när man utsätts för EMF som när dessa fält är avslagna.” (min kursiv)

En av de viktigaste frågorna på miljöpartiets agenda valåret 2006 är alltså att samhället skall anpassas efter ett inbillat problem. Det kan tyckas illa nog; men man slutar inte där. Man varnar också för farlig strålning från 3G-master och jobbar för statligt stöd till homeopati – ytterligare två frågor med mycket tveksam vetenskaplig uppbackning som man driver i valrörelsen. Jesper Jerkerts artikel Miljöpartiet och vetenskapen (Folkvett, nr 2/2005) kartlägger sådana pseudovetenskapliga punkter i miljöpartiets partiprogram, och är riktigt skrämmande läsning.

Tyvärr så sprider sig det pseudovetenskapliga tänkande och tron på alternativmedicin (homeopati, healing och liknande) i allt större utsträckning i samhället, även utanför miljöpartiet. Ett exempel som kan nämnas är att Stockholms landsting jobbar just nu för att få in mer alternativmedicin i den vanliga sjukvården.

Staten skall inte stödja användandet av medicin som inte fungerar - medicin som är bluff och båg. Samhället skall inte anpassas efter en handfull individers inbillade sjukdom. Framtidens Sverige måste byggas på kunskap och fakta, inte hemmasnickrade spökförklaringar och vilda fantasier.

Att få upp miljöfrågorna på den politiska debatten är av yttersta vikt. En gång i tiden var det miljöpartiets mål. I dag tycks de ha glömt dem. Inbillade sjukdomar är tydligen viktigare…