Himalayasalt och nyttiga mineraler

Jag har tidigare skrivit om Himalayasalt; ett rosaskimrande salt som tillskrivits diverse nästan magiska hälsoeffekter. I Sverige ser man inte längre i samma utsträckning just den typen av marknadsföring av saltet (men det är fortfarande vanligt nere på kontinenten) - istället marknadsförs saltet ofta som ett nyttigare och mer mineralrikt alternativ till det vanliga bordssaltet. Med tanke på alla märkligheter som tidigare har påståtts om saltet är det kanske naturligt att vara en smula skeptisk även mot det påståendet.

Förra året skrev jag en artikel om Himalayasaltet för tidskriften Folkvett som förutom påståendena om saltets hälsoeffekter bland annat diskuterade just mineralinnehållet. De kemiska analyser av saltet som finns på internet tyder visserligen på att det faktiskt innehåller fler mineraler än vanligt salt, men det faktumet i sig är inte så värst intressant. Den intressanta frågan är om man verkligen får i sig mer nyttiga mineraler genom att äta Himalayasalt. Eftersom jag inte diskuterat den frågan här på bloggen tidigare så passar jag på att citera mig själv (ur Folkvett-artikeln):

Det är förstås tänkbart att de övriga ämnena, som järn och kalium, som finns i saltet kan vara till nytta för kroppen, och att Himalayasaltet därför skulle vara att föredra framför vanligt bordssalt. Utgående från samma kemiska analys som tidigare nämnts kan vi dock konstatera att det inte är någon större idé att använda saltet som mineraltillskott. För att en kvinna skall få i sig dagsbehovet av järn måste hon äta mer än tre hekto Himalayasalt, medan en man måste äta ett halvkilo för att få i sig dagsbehovet av magnesium. Ett intag som motsvarar dagsbehovet av natriumklorid ger bara någon eller några procent av behovet av järn. Det är betydligt enklare att få i sig mineralerna genom att äta exempelvis broccoli, spenat eller köttprodukter. Vid jämförelsen med vanligt bordssalt skall också noteras att Himalayasaltet inte innehåller jod, vilket sedan många år tillbaka tillsätts i bordssalt som ett skydd mot struma.

Om man äter en någorlunda varierad kost så har man alltså ingen extra nytta av att äta Himalayasaltet. Många som äter saltet är skeptiska mot Livsmedelsverkets rekommendationer, men noterar förstås ändå att de mineralmängder som finns i saltet är försumbara jämfört med vad man får i sig från annan mat. Den som själv vill räkna lite på det hela kan roa sig med att ta en titt på de tre tabeller som jag tog fram när jag skrev artikeln förra året, och som ligger till grund för beräkningarna ovan:

Tabell 1. Rekommenderat dagligt intag av vissa mineraler

Kön, ålder	Järn (mg)	Kalium (mg)	Magnesium (mg)	Jod (μg)
Kvinna, 18-30	15	3,1	280	150
Kvinna, 31-60	15/9*	3,1	280	150
Man, 18-30	9	3,5	350	150
Man, 31-60	9	3,5	350	150

*9 mg rekommenderas för kvinnor som inte menstruerar
Källa: Livsmedelsverket, http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=13942&epslanguage=SV (2007-07-15)

Tabell 2. Mineralinnehåll i livsmedel

Livsmedel, 100 g	Järn (mg)	Kalium (mg)	Magnesium (mg)
Broccoli, rå	0,73	316	21
Spenat, rå	2,71	558	79
Bredbar leverpastej	7	0	0
Himalayasalt	4,48	37,3	14,2

Källa: http://www.nal.usda.gov/fnic/foodcomp/search/ (2007-07-15), förpackning Arbogapastej, http://www.klokast.se/GIE/Salt/HANALYS.pdf (2007-07-15)

Tabell 3. Jämförelse av salter

Livsmedel, 5 g	Natriumklorid (g)	Järn (mg)	Kalium (mg)	Magnesium (mg)	Jod (μg)
Jozos salt med jod	4,99	0	0	0	250
Himalayasalt	4,96	0,22	1,87	0,71	<0,5

Källa: Förpackning Jozo salt med jod, respektive http://www.klokast.se/GIE/Salt/HANALYS.pdf (2007-07-15)

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, mat, skeptiskt. Intressant?

Himalayasalt i tidskrift och på ICA

Under hösten kunde man i tidningen Folkvett läsa en artikel jag skrivit om bluffen med Himalayasalt. Artikeln finns nu publicerad på tidningens hemsida. Förutom en sammanfattning av en del av det jag tidigare har skrivit om saltet här på bloggen så innehåller artikeln en granskning av den forskning som har gjorts om Himalayasalt, fler tankar kring dess brytning och en diskussion kring vilken nytta de extra mineralerna i saltet eventuellt kan ha. Ta gärna en titt!

Ungefär samtidigt som artikeln skrevs passade Santa Maria och Falksalt på att lansera Himalayasalt, som tidigare bara sålts hos hälsokostsspecialister, till försäljning i vanliga butiker. I Santa Marias pressmeddelande kan man läsa att det "innehåller över 80 grundämnen", vilket antyder att de inte gjort sig omaket att googla på "himalaysalt" och hitta texten där jag försöker förklara varför påståendet om att det skulle innehålla mer än 80 grundämnen är rent nonsens. Det är en sak när flummiga new age-försäljare pratar om sådant, men när dumheterna kommer från till synes seriösa företag blir den falska marknadsföring de utgör allvarligare. Nu verkar det i och för sig inte gå särskilt bra för deras Himalayasalt - jag har fortfarande inte hittat det på någon butikshylla här i Uppsala. Kanske har åtminstone Sveriges ICA-handlare vett nog att googla innan de tar in nya produkter?

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, falksalt, santa maria.

Olika tips i SvD

Köksdelen av dagens SvD har en läsvärd artikel där Lisa Förare Winbladh (från bland annat Tasteline och bloggen Matälskaren) skriver om olika lyxsalter. Artikeln finns när detta skrivs (ännu?) inte på webben, men var åtminstone för mig lite extra rolig läsning eftersom hon skriver om mina texter om Himalayasaltet.

Inte fullt så upphetsande var artikeln på sidan bredvid – Smart mat gynnar kroppen. Där tipsar man om olika ”intelligenta råvaror som kan skapa hälsa på ett naturligt vis”, och jag måste säga att jag är försiktigt skeptisk till hur effektiva de presenterade livsmedlen egentligen är (deras påstådda effekter är i många fall dåligt dokumenterade, se exempelvis gojibären, och aprikoskärnorna stoppades i New York på grund av den höga cyanidhalten, som tidningen i och för sig varnar för).

Det som dock mest fångade min uppmärksamhet var att SvD i artikeln länkar till, och intervjuar en representant för, Center för energimedicin, en organisation som sysslar med magnetterapi, homeopati, osteopati, akupunktur, healing och andra metoder med ingen eller obevisad effekt – bland annat den energimedicin som SvD hade en artikelserie om i höstas (se mitt blogginlägg samt en utmärkt kritisk granskning av artiklarna i tidningen Folkvett). Det är den organisationen som tycks komma med mattipsen, varför en liten varningsflagga kan vara på sin plats: de är inte direkt kända för att ha stöd för sina påståenden.

Andra bloggar om: mat, hälsa, hälsokost, salt, himalayasalt, medicin, pseudovetenskap, energimedicin, svd

Uppdatering om Himalayasaltet

En kort uppdatering om vad som har hänt efter min granskning av Himalayasaltet:

Örtapoteket tycks ha stängt himalayasalt.se och tagit bort påståendena om hälsoeffekter från sin webbutik.

re-fresh har ändrat i delar av sin text, men står fast vid åsikten om att saltet kan ha fantastiska effekter (även om de inte uttalar sig lika definitivt om effekterna).

Kloka gubben och sanslösa tanten har i sitt nyhetsbrev kritiserat granskningen. Förutom att förklara att saltet fungerar ”ungefär på samma sätt som homeopatiska medel” (jag skulle vilja lägga till: det vill säga inte alls) och jämföra mina besökare med Bill och Bull (ack så fyndigt) citerar de en del av avslutningen på min första text om saltet:
Ett betydligt billigare sätt att få samma typ av salt som Himalayasaltet är alltså att gå ut på gatan en vinterdag och skrapa upp vägsaltet från vägen.

Kloka gubben kommenterar:
Måns Eriksson vårdslösa påstående ovan utsätter alltså miljontals (sic!) människor för påtagliga och omedelbara risker till liv och lem: Förutom att den som prövar på att följa tipset kompletterar sitt födointag med asfalt- och petroleumprodukter, samt otaliga andra icke undersökta och riskabla kolväteföreningar, fågelspillning, mm så riskerar han att lemlästas eller dödas av den trafik han inte kan ha full kontroll över. Föreställningen att en granskare som sprider sådana råd omkring sig främst vägleds av sin omsorg om en ytterst godtrogen och lättlurad allmänhet , får sig här en allvarlig knäck.

Jag har en svag känsla av att han har missat poängen med min text.

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, hälsa, hälsokost, konsekvenser av att stjäla vägsalt

Återförsäljare försvarar Himalayasaltet

Efter min granskning av Himalayasaltet och marknadsföringen av det har re-fresh.se, trots att de lovat att ändra de fel jag skulle hitta i deras texter, valt att hålla fast vid sin åsikt om saltets hälsoeffekter, och dessutom publicerat ett svar på min kritik på sin webbplats. Den här texten bemöter det svaret och utgör en vidare granskning av re-fresh:s marknadsföring i saltet.

Tillbakablick – vad har hänt?
Måndagen den 16 april publicerade jag en första granskning av marknadsföringen av Himalayasalt på min blogg. Dagen efter mailade jag ett antal återförsäljare av saltet, bland andra re-fresh, och bad dem att ta en titt på granskningen, samt att ändra sin marknadsföring av det. re-fresh inttog först försvarsställning och bad mig att ta bort dem från min ”nedlåtande kampanj”. I ett senare mail hade de ändrat tonläget och sade sig välkomna en granskning, samt vara villiga att ändra felaktiga uppgifter på deras webbplats.

Onsdagen den 18 april publicerade jag så fortsättningen på min granskning. Den andra texten handlade främst om saltets påstådda hälsoeffekter. Jag poängterade i texten att re-fresh hade varit tillmötesgående och att informationen på deras hemsida byggde på vad deras distributör sagt till dem. I två mail uttryckte re-fresh sitt misstycke för granskningen och vad de ansåg vara kritik av deras ”seriösa hälsosida”, varefter de lade till en text avsedd att bemöta granskningen på sin sida om Himalayasaltet.

re-freshs svar på kritiken
Den idé som genomsyrar re-freshs försvar av Himalayasaltet är att saltet är bättre än vanligt bordssalt därför att det är ”helt naturligt”, ”naturligt skapat” och att ”naturen [är] överlägsen kemiska produkter”.
Tanken att saker som är ”naturliga” per automatik skulle vara bättre för människan än något som är kemiskt framställt är befängd. Natriumklorid är natriumklorid oavsett om det finns i kemiskt renat bordssalt eller i Himalayasalt. Och allt som är naturligt skapat är definitivt inte bra för människan – uran och botulinumtoxin kan nämnas som två exempel.

re-fresh försvarar sin ståndpunkt med följande:
En viktig iakttagelse av modern forskning visar för övrigt att det faktiskt är skillnad på "ämnen" då de intas via sin naturliga form, exempelvis C-vitamin (askorbinsyra). C-vitaminet, askorbinsyran, tillverkas som bekant även på kemisk väg och det vanliga är att man intar det via brustabletter, dagpiller eller liknade syntetisk hälsorappakalja. C-vitamin via frukter, citrus, bär och hel-nypon visar sig fungera överlägset emedan doserat kemisk ren askorbinsyra blir verkningslös i tester.

Jag har försökt att hitta någon forskningsrapport eller artikel som skulle ge stöd till re-freshs påstående, utan att lyckas. Att kommentera påståendet om C-vitamin blir därmed svårt. re-fresh eller någon annan får gärna visa mig vidare till den forskning man hänvisar till.
Om påståendet stämmer eller ej är dock ovidkommande för Himalayasaltet. Askorbinsyra och salter är helt olika saker, och de behandlas olika av kroppen. De slutsatser som dras om askorbinsyra kan därmed inte utan vidare generaliseras till att gälla även salter. Det finns inget stöd för re-freshs idé om att det är bättre att få salter genom Himalayasaltet än genom vanligt bordssalt.

re-fresh lägger mycket energi på att tala om att skadliga ämnen finns i många olika livsmedel:
Enligt analyser innehåller orört himalayasalt många grundämnen. Det kritikerna gör i sin strävan att hävda sina teser är att påtala de ämnen man känner om oönskade, exempelvis arsenik. Visst förekommer detta i en djupanalys av naturligt bergsalt men i värden understigande en tusendel per kilo. Den flesta mat i den dagliga konsumtionen innehåller arsenik, och ofta i högre koncentrationer.
Några vanliga livsmedel som innehåller arsenik är spannmål, kraftfoder, brunalger (valigt i japansk mat), fisk, kräftor och räkor. [...]

Det stämmer att det finns skadliga ämnen i flera livsmedel. Däremot var inte min poäng att saltet skulle innehålla skadliga ämnen. Jag har uttryckt mitt tvivel på att Himalayasaltet verkligen innehåller de ämnen som det påstås innehålla. Det som var intressant med saltet var att det faktiskt marknadsfördes med att det innehåller uran (vilket dessutom framställdes som något positivt).

re-fresh tycker inte att de många sakfel som förekommit i marknadsföringen av saltet spelar någon roll:
Med anledning av vad vissa kritiker åstadkommer på olika bloggar vill vi förtydliga oss före vi fortsätter den praktiska informationen av våra Himalayasaltprodukter. Nyttan av naturligt Himalayasalt faller inte av att det eventuellt vore 70 miljoner år gammalt eller 250, att världen innebär 117 olika grundämnen och inte 84. Inte heller av att vattenupplösta saltkristaller inte ska kallas kristallvatten enligt nationalencyklopedin eller av att det övergripande innehållet i naturbergsaltet är natriumklorid, liksom i koksaltet.

Jag instämmer till fullo att den eventuella nyttan av saltet inte är beroende av vad som sägs om det. Däremot har jag i min granskning av marknadsföringen av saltet funnit att en anmärkningsvärd andel av de påståenden som gjorts om saltet inte stämmer. Jag har funnit sakfel i alla delar av texterna om saltet, förklarat varför det inte är bättre än vanligt koksalt, och visat varför de mirakelkurer som det påstås kunna användas till inte fungerar.

Uppenbarligen har många av de påståenden som re-freshs distributör gjort om saltet varit falska. Det finns därför all anledning att tvivla på att saltet är så bra som det sägs, samt att distributören har rent mjöl i påsen.

Felaktiga påståenden på re-fresh.se
re-fresh har efter min kritik ändrat delar av sina texter om saltet, men en stor mängd fel kvarstår och många av de påståenden som jag redan har visat vara felaktiga finns kvar på sidan. Bland annat står man fast vid uppfattningarna om att saltet är bra för mag-tarm- respektive hjärt-kärl-systemet, att det kan leda ut gifter genom huden samt att saltlamporna är bra för luftrörsbesvär och elallergi. Det finns ingen grund för någon av dessa uppfattningar.

Företaget talar på flera ställen på sin webbplats om att Himalayasaltet skulle vara energirikt och ge oss energi. Det är rent struntprat – vi får energi från exempelvis kolhydrater och fett, medan vi äter salt främst för att natrium är en viktig elektrolyt.

re-fresh håller inte med om min kritik mot den kur som går ut på att man dricker en saltlösning:
Blanda 1-2 tsk (5-10ml) saltlösning med 2 dl friskt vatten. Intages varje morgon på fastande mage. Saltlösningen kan också drickas under dagen i en mer utspädd lösning - 1 tsk med ungefär 1 liter vatten. Att använda en 26%ig lösning ökar knappast ens totala saltintag. Inom den rekommenderade dosen blir mängden natriumklorid ca 1-2 gram.

En saltlösning på 10 ml väger ungefär 10 g (i själva verket väger den något mer på grund av natriumkloriden i vattnet). Om lösningen är 26 %-ig innehåller den då lågt räknat 2.5 g natriumklorid (2.6 g om man talar om massprocent, mer än så om man talar om volymprocent), vilket alltså är vad man får i sig om man dricker lösningen. Livsmedelsverket rekommendera ett totalt dagsintag av salt på 5 g och säger att medelsvensken äter ungefär 10 g salt om dagen (och att dricka saltlösningen utan att ha mindre salt i maten innebär då ett ökat saltintag på 20 %). Hur re-fresh kan påstå att man inte ökar sitt saltintag om man dricker ett glas vatten med halva dagsbehovet av salt till frukost är obegripligt. Påståendet är felaktigt, oansvarigt och hälsofarligt.

Man har dessutom ändrat sin text om användandet av saltet som badsalt, så att det nu framstår som ännu mer positivt:
Badet är renande och bra mot alla hudsjukdomar [...]

Bra mot alla hudsjukdomar? Knappast. När re-fresh påstår att deras saltbad är bra mot hudcancer är de ute och cyklar i den gråzon som regleras av det som tidigare kallades kvacksalvarlagen.

Utöver det jag kommenterat ovan finns ytterligare en rad felaktigheter på re-freshs sidor om Himalayasaltet.

Ett seriöst företag?
re-fresh hävdbar bestämt att man driver en ”seriös hälsosida”. Med det i åtanke är det är det märkligt att de inte är intresserade av att den information de presenterar om sina ”naturliga” alternativ är saklig och korrekt. Att de heller inte själva granskar den information de får från sina distributörer är också under all kritik.

Företaget använder sig på flera ställen av mycket tvivelaktiga knep i sin marknadsföring. I ett mail skriver de att:
Att vi återger en etablerad tes om lampans eventuella påverkan av inomhusluften via en noga avvägd formulering som "Det sägs att" är en god markering som åtföljs av fler i alla informationer från re-fresh vid alla former av obevisade påståenden.

Jag har flera gånger visat att de presenterar dels obevisade och dels felaktiga påståenden som fakta. Däremot kommer mycket riktigt företaget på flera ställen med vaga uttalanden om saltets hälsoeffekter. När man skriver att när saltlampan tänds ”sägs den avge negativa joner” och att ”många menar även att de sekundära effekter[na av saltbadet] blir behjälpligt mot reumatiska besvär” säger man inte ordagrannt att saltet har dessa effekter, men man är väl medvetna om att potentiella kunder läser texten som om att saltet faktiskt kan neutralisera joniserande strålning och hjälpa mot reumatism. Att genom anekdoter få obevisade och falska påståenden att framstå som sanna, i syfte att få människor att köpa något som de tror skall förbättra deras hälsa, är djupt omoraliskt. Det är ett förkastligt försäljningsknep som inte hör hemma hos seriösa återförsäljare.

Sammanfattning av kritik mot saltet
Slutsatsen av granskningen blir att det finns tre anledningar till att inte gå på bluffen med Himalayasalt:

• Det är inte bättre än vanligt bordssalt – när saltet är löst i blodet finns det ingen skillnad mellan natriumklorid från det dyra Himalayasaltet och det från annat salt.

• Saltet har inte de fantastiska hälsoeffekter som det påstås ha. Tvärtom kan några av de kurer som rekommenderas vara hälsofarliga.

• Saltet är inte tillräckligt rent för att uppfylla de krav som ställs på livsmedel. Annat salt från samma gruva som Himalayasaltet används som vägsalt.

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, hälsa, mat, marknadsföring, re-fresh, re-fresh.se. intressant?

Mer om Himalayasalt

Efter att ha publicerat min första granskning av Himalayasaltet kontaktade jag ett antal återförsäljare, vilket ledde till att flera av dem gjorde ändringar i sina texter om saltet. Granskningen uppmärksammades också en del i bloggosfären, här, här, här och här.

Behovet av en ytterligare granskning, och då främst en undersökning om de påståenden som görs om saltets effekter på människokroppen visade sig vara på sin plats. Avsikten med den här texten är därför att undersöka om det finns någon grund för det som sägs om saltets många användningsområden. Nedan är endast re-fresh.se och himalayasalt.se citerade, främst på grund av de sidorna är de som har innehållit mest text om saltet. Det skall poängteras att företagen bakom de båda sidorna har varit mycket tillmötesgående när jag framfört min kritik, och att deras texter bygger på den information de har fått av sin distributör.

Förutom att Himalayasaltet kan användas i matlagning brukar tre användningsområden nämnas. Saltet kan användas som en hälsosam saltlösning (i en ”kristallvattenkur”), som badsalt och som lampor. Nedan går jag igenom dessa användningsområden var för sig.

Jag vill, innan jag skriver något mer, passa på att tacka Lisa Öberg, som har hjälpt mig med frågor jag undrat över inom främst fysiologi och kemi.

Kristallvattenkurer
Många av återförsäljarna rekommenderar en ”kristallvattenkur” med Himalayasaltet. En saltsten skall lösas i vatten så att man får en 26 %-ig saltlösning (man får anta att det är halten natriumklorid som skall vara 26 %). Lösningen kan sedan på olika sätt användas för att behandla diverse åkommor – den kan drickas, smörjas på huden och användas för munsköljning. Vad dessa behandlingar skulle ha för effekt på olika delar av kroppen diskuteras under separata rubriker nedan.

Det som händer när man löser saltstenen i vattnet är att natriumkloridkristallen sönderdelas så att det i vattnet istället finns natrium- och kloridjoner (samt de eventuella andra ämnen som ingår i saltet). När detta väl har skett skiljer sig lösningen i princip inte från den man hade fått om man löst motsvarande mängd vanligt bordssalt i vattnet (natrium- och kloridjonerna beter sig på samma sätt oavsett var de kommer ifrån), och de effekter som lösningen eventuellt har skulle alltså därmed även kunna uppnås med vanligt bordssalt.

Att kalla lösningen för kristallvatten är missvisande. Kristallvatten är, enligt Nationalencyklopedin, de ”vattenmolekyler som ingår i hydrater”, vilket ungefär kan sägas vara vattendelen av en kristall. Alla salter kan dock inte bilda kristallvatten – och bland dem som inte kan det finns natriumklorid.

Kristallvatten som tillskottskur: Blanda 1-2 tsk (5-10ml) saltlösning med 2 dl friskt vatten. Intages varje morgon på fastande mage. (re-fresh)

Om man följer de här rekommendationerna (10 ml saltlösning) får man i runda svängar i sig 2.5 g natriumklorid, vilket enligt Livsmedelsverkets rekommendationer motsvarar hälften av det salt vi bör få i oss under en dag. Vanligtvis får vi i oss salt genom maten och inte genom vårt vatten, och om man väljer att följa kuren bör man därför vara väldigt försiktig med hur mycket salt man har i sin mat. Att dricka större mängder av saltlösningen kan vara farligt.

Munnen
Späd ut den 26%-iga saltlösningen med ungefär lika mycket vatten, cirkulera blandningen i munhålan under några minuter. Spotta ut. Denna dagliga hygien minskar bakterier och svamptillväxt i munhålan, mildrar tandköttsblödningar, tandsten och kariesangrepp. Har även en positiv effekt när det gäller tandlossning. (re-fresh)

Att använda en saltlösning som munskölj är en metod som har hängt med ett tag – vanligt förekommande är ett tips om att skölja munnen med en lösning av koksalt och bakpulver. Natriumklorid är milt antiseptiskt vilket innebär att en natriumkloridlösning borde ha en viss effekt mot infektioner i exempelvis munnen. Koksaltlösningar används på grund av denna antiseptiska egenskap också vanligen för att skölja exempelvis sår och ögon, men då oftast i 0,9 %-iga lösningar, vilket ungefär motsvarar kroppsvätskornas egen salthalt.

Det är rimligt att anta att saltlösningen kan ha en del av de effekter som beskrivs i citatet ovan. Dock kan precis samma effekter uppnås med vanligt bordssalt, som ju är betydligt billigare. Ett vanligt munskölj, som man kan köpa på exempelvis Apoteket, är dessutom troligen effektivare.

Magen
Kuren stimulerar metabolismen i mag-tarmsystemet. Peristaltiken och den allmänna motståndskraften förbättras avsevärt. En störd tarmfunktion normaliseras och kroppens elektrolytiska balans påverkas positivt. Elektrolyterna är de gnistor, de katalysatorer, som ser till att kroppen fungerar. (himalayasalt.se)

Såvida man inte lider av saltbrist så bör inte saltlösningen ha någon effekt på metabolismen, peristaltiken (exempelvis tarmrörelser) eller magens moståndskraft mot sjukdomar. De ämnen som ingår i lösningen spelar en mycket perifer roll i dessa processer.
En elektrolyt är en substans som leder elektricitet genom joner, och kan exempelvis vara en vätska med joner lösta i sig. Den elektrolytiska balansen i kroppen är viktig, och om den störs, vilket bland annat kan ske vid diarré eller uttorkning, kan det få allvarliga konsekvenser. Det skall också nämnas att natriumjonen är viktig för elektrolyterna i vår kropp – ämnet spelar till exempel en viktig roll när muskler dras ihop. Återigen så kommer dock saltlösningen inte att påverka kroppen positivt om man inte lider av en väldig saltbrist (vilket är tämligen svårt att lyckas med i dagens Sverige).

Hjärt- och kärlsystemet
Att återupprätta elektrolytbalansen eller homeostasen bidrar till att kroppen och hela hjärt-kärl-systemet tillfrisknar. Mineraler och spårämnen lösta i vatten kan utgöra ett skydd mot bl a hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Mineralernas bio-tillgänglighet är viktigare än mängden intagna mineraler. (himalayasalt.se)
Som påpekas ovan bör inte saltlösningen påverka kroppens elektrolytbalans, och därmed inte heller hjärt-kärl-systemet.
Ett minerals biotillgänglighet torde inte vara beroende på vilken källa mineralet kommer från. Dessutom riskerar saltintaget att leda till höjt blodtryck, vilket ökar risken för hjärt-kärl-sjukdomar. Den (negativa) effekten kommer att vara betydligt större än det skydd som saltets mineraler och spårämnen eventuellt ger.

Leder
Natriumkloridförgiftningen, som har utvecklats under många år och avsatt sig som kristalliska depåer i bl a lederna, kan på lite sikt upplösas med hjälp av kristallvattenkuren. (himalayasalt.se)
Det finns ingen anledning till att eventuella saltlagringar i kroppen skulle försvinna av att man dricker en saltlösning. Det enda drickandet innebär är att man får i sig mer salt!

I badvattnet – hud, reumatism och gifter
Ett av de mest effektiva sätten att använda Himalayasalt är att ta ett varmt bad med en tillsats av salt. Till detta finns ett speciellt badsalt. Till badvattnet (80-100 liter) tillsätts 1 kg Himalayabadsalt, för 150 liter behövs 1,5 kg salt. För att erhålla ett natursaltbad med en maximalt renande effekt, krävs en saltkoncentration av minst 1%. Detta för att skapa ett osmotiskt jämviktstillstånd. Friska celler omges av osmotiskt tryck; ett reglerande av vätsketrycket mellan mineralerna på insidan av cellen och mineraler på cellens utsida. Kroppen levererar giftiga ämnen ut genom huden och tar i gengäld upp värdefulla mineraler och spårämnen samt justerar hudens pH-värde.(himalayasalt.se)

Vid osmos har man vätskelösningar på bägge sidor av ett membran (vilket exempelvis kan vara en cells väggar). Lösningarna har olika koncentrationer av ämnen och membranet släpper igenom vätska eller lösta ämnen tills koncentrationen av ämnen har blivit den samma på båda sidorna av membranet. Det tillstånd som då uppstår kallas osmotisk jämvikt.

Att bada i en 1 %-ig saltlösning skulle, om det som texten hävdar innebär att man får ett osmotiskt jämviktstillstånd, innebära att koncentrationen av ämnen på de båda sidorna av membranet (som i det här fallet skulle vara huden) förblev oförändrat, och inte att kroppen gör sig av med gifter och tar in mineraler. Koncentrationen natriumklorid i kroppens celler är dock 0,9 %, varför de skulle avge vatten om de hamnade i en 1 %-ig koksaltlösning. Det kommer dock antagligen inte att ske i särskilt stor utsträckning – mellan cellerna i kroppens inre och badvattnet finns flera lager döda hudceller, vilket gör att de inre cellerna inte ”känner av” att det finns en skillnad i saltkoncentrationen.

Kroppen använder inte huden för att göra sig av med gifter – det sköter istället levern och njurarna. Våra celler gör sig heller inte av med gifter genom osmos – transporten av molekyler in och ut genom cellmembranet sköts istället av proteiner på cellmembranets yta.

Badet är renande och bra mot alla hudsjukdomar, reumatiska besvär och det ger ett allmänt förbättrande av immunförsvaret. (re-fresh)
Bästa resultat uppnås i samband med månens faser. Vid fullmåne är kroppens upptagningsförmåga av mineraler och spårämnen optimal. Vid nymåne avlägsnas mest slaggprodukter. (himalayasalt.se)

Bad används i behandling av vissa hudsjukdomar och reumatism, men huruvida Himalayasaltbad hjälper eller inte är jag osäker på. Däremot bör ett sådant bad inte ha någon effekt på immunförsvaret.

Månens faser har för övrigt i princip ingen inverkan på människokroppen.

Huden är exempelvis en god regulator av kroppens syra- basbalans. Där justeras en anmärkningsvärd del av ens viktiga pH-värde. Bad med badsalt är också exemplariskt som avfjällande behandling, för att reducera döda hudlager. Av denna effekt "andas" huden ännu bättre vilket givetvis ökar verkningsgraden av alla sina hälsobevarande funktioner. (re-fresh)

Natriumkloridlösningar är precis som vanligt vatten neutrala och borde inte påverka hudens pH-värde på något annat sätt än annat badvatten. Hudens pH-värde skiljer sig från övriga kroppens, vilket är viktigt för vårt immunförsvar, men huden reglerar inte kroppens pH-värde.

Det bästa sättet att reducera döda hudlager är antagligen att skrubba sig med en badborste eller liknande.

Som lampa – luftrör och elallergi
Förutom att saltkristalliseringen är vacker när den "tänds" sägs den avge negativa joner som motverkar den positiva joniseringen som alstras från t.ex. datorn, tv:n, mikrougnen och andra elektriska apparater. Att använda lampan är alltså en luftuppfriskning som kan liknas den fräschet som känns efter ett åskväder. Så varför inte ställa en värmejlushållare eller en lampa vid datorn, i tv rummet eller sovrummet. Saltkristall lampor är bra och vackra för alla men speciellt nyttiga vid luftrörsbesvär samt elallergi. (re-fresh)

Vi utsätts dagligen för strålning från diverse olika håll. Några av de strålningskällor som finns omkring oss är TV-apparater och mikrovågsugnar. Strålningen från dessa är dock mycket liten i förhållande till den strålning som exempelvis kommer från världsrymden. Idaho State University uppger att den strålning som genomsnittsamerikanen får från sitt TV-tittande under ett år motsvarar den strålning hon får från naturen runtomkring henne varje dag – en i sammanhanget försumbar strålningsdos.
Joniserande strålning är farligt i stora doser, men strålningen från exempelvis din TV-apparat är alldeles för liten för att utgöra någon hälsorisk. Mikrovågsugnarnas mikrovågar är överhuvudtaget inte joniserande.

Saltkristallerna borde inte avge negativa joner då de belyses med en vanlig glödlampa. Energin i ljuset från den är inte tillräcklig för att bryta jonbindningarna i kristallen.

Vad gäller hälsoeffekter så beror till att börja med inte luftrörsbesvär alls på joniserande strålning. Forskning tyder dessutom på att elallergi är en rent psykosomatisk sjukdom, men om man faktiskt skulle ha besvär med el verkar det som en ganska dum idé att försöka bota det med en glödlampa som använder just elektricitet...

Uppdatering: re-fresh svarar på kritiken

Andra bloggar om: himalayasalt, hälsa, salt, kost, du är vad du äter, anna skipper, mat. intressant?

Himalayasalt - mirakelmat eller bluff?

Överkonsumtion av salt kan leda till höjt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Den senaste tiden har därför något som kallas Himalayasalt marknadsfört som ett bättre, hälsosammare och mer naturligt alternativ till det vanliga bordssaltet. Saltet finns att köpa i en lång rad hälsokostaffärer, och har prisats i TV3:s Du är vad du äter. Det sägs vara bra för mag- och tarmsystemet och skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar, acne, cancer, tandsten, karies, elallergi, astma, bronkit och reumatism. Det låter fantastiskt, men tyvärr finns det ett problem med saltet:

Det är en ren bluff.

Den här texten går igenom de påståenden som görs om saltet, och ämnar förklara varför de inte stämmer. Saltet marknadsförs med mängder av felaktiga påståenden, och bitvis med rena lögner. Här kommer jag endast att ta upp de mest uppenbara, vilseledande och farliga (!) påståendena. Ytterligare kritik kan riktas mot mycket av det som skrivits om saltet – det här är ingen fullständig analys av de påståenden som görs. Texten inleds av en sammanfattning av min kritik mot saltet, och går sedan vidare till att granska något av det som har sagts om det. [Uppdatering: jag har nu utökat granskningen - fortsättningen finns här.]

Huvudkritik
Himalayasalt marknadsförs som ett naturligt och mer hälsosamt alternativ till det vanliga bordssaltet, som anses vara farligt. Det stämmer också att för högt intag av natriumklorid (vilket är det kemiska namnet på vanligt koksalt) kan vara dåligt för hälsan, men det betyder inte att alla skall sluta äta vanligt bordssalt. En bra start för den som vill minska sitt saltintag är att ta en titt på Livsmedelsverkets rekommendationer.

En dålig start är däremot att gå över till att äta Himalayasalt. Saltet innehåller nämligen, enligt dess försäljare, minst 97 % natriumklorid (vilket skall jämföras med att vanligt bordssalt innehåller ungefär 99,9 % natriumklorid). Man får därför i sig i princip lika mycket natriumklorid om man äter Himalaysalt som genom vilket bordssalt som helst, och faran med överkonsumtion av natriumklorid kvarstår därmed. Försäljarna påstår dock att så inte är fallet:

Man kan inte få för mycket av natursalt, därför att varje naturlig process reglerar sig själv automatiskt. Salt har alltid en kompenserande och reglerande effekt. Man kan t.ex. inte få högt blodtryck av för mycket kristallsalt; tvärtom har det förmågan att sänka blodtrycket. (himalayasalt.se)

Det här är en ren lögn – och kan vara direkt farligt för den som tror på det. När saltet kommer ut i kroppen löser det sig i kroppsvätskorna, och då har det ingen betydelse varifrån natrium- och kloridjonerna kommer. Det är precis lika farligt att äta för mycket natriumklorid från Himalayasalt som från vilket bordssalt som helst.

Försäljarna påstår vidare att Himalaysaltet har en mängd fantastiska effekter på din hälsa. Tyvärr bygger påståendena på missförstånd och bristande kunskaper inom biologi, kemi och fysik – förutsatt att det inte rör sig om medvetna lögner. Jag skall i den här texten inte gå in närmare på de påståenden som görs om de mekanismer i kroppen som skulle orsaka dessa fantastiska effekter, eftersom texten då riskerar att bli alltför teknisk och snårig. Den intresserade rekommenderas att fråga en läkare, biolog eller kemist varför Himalaysaltet inte ”påverkar den elektrolytiska balansen” och varför det inte ”får giftiga ämnen att diffundera ut genom huden”. [Uppdatering: jag har nu kommenterat dessa påståenden här]

Hur bildades Himalayasaltet?
Ett naturligt salt som ursprungligen bildades för 250 miljoner år sedan, när urhavet torkade ut. (Örtapoteket)
Himalayasaltet bildades huvudsakligen under den geologiska Perm-perioden för 250 millioner år sedan. En viss förändring i jordens förhållande till sin axel och solens energi fick urhaven att torka ut. (himalayasalt.se)
Ursprunget är hissnande då det bildades för cirka 250 miljoner år sedan när jordens heltäckande hav torrlades av solen. (re-fresh)

Det fanns inget heltäckande ”urhav” för 250 miljoner år sedan. Vid tiden då saltet påstås ha bildats fanns redan jättekontinenten Pangea, på vilken dinosauriernas (såväl som våra egna!) förfäder vandrade runt. Pangea var inte heller den första landmassan på jorden – kontinenter fanns redan för 2 miljarder år sedan, så pratet om ett urhav som torkade ut är rent strunt. (Den geologiska tidsålder som var för 250 miljoner år sedan var för övrigt inte perm, utan trias.)

Mycket av det salt som vi äter idag bildades i grunda hav för många miljoner år sedan, men det gick inte till så som Himalayasaltets försäljare påstår.

Vad innehåller saltet?
Vetenskapsmän kallar det periodiska systemet (de 84 grundämnenas ordning efter atomnummer) för universums komponenter. Det är inte förvånande, att vi återfinner exakt denna ordning i Himalayasaltet. Samma ämnen som skapade vår planet och ur vilka vår fysiska kropp har skapats. (himalayasalt.se)

Vetenskapsmän kallar inte det periodiska systemet för universums komponenter. Det periodiska systemet är en tabell över de 117 kända grundämnena, och det är dessa grundämnen (som alltså inte är 84 till antalet) som i någon mening bygger upp universum, inte själva tabellen.

Vilka är då de 84 grundämnen som ingår i Himalayasaltet? Jag har inte hittat någon information hos de svenska återförsäljarna, men däremot har försäljare från Nya Zeeland respektive USA (?) en lista:

100% Pure - Contains 84 "natural" elements needed by the body:
Hydrogen, lithium, beryllium, boron, carbon, nitrogen, oxygen, fluoride, sodium, magnesium, aluminium, silicum, phosphorus, sulphur, chloride, calcium, scandium, titanium, vanadium, chromium, manganese, iron, cobalt, nickel, copper, zinc, gallium, germanium, arsenic, selenium, bromine, rubidium, strontium, yttrium, zirconium, niobium, molybdenum, ruthenium, rhodium, palladium, silver, cadmium, indium, tin, antimony, tellurium, iodine, caesium, barium, lanthanum, cerium, praseodymium, samarium, europium, gadolinium, terbium, dysprosium, holmium, erbium, thulium, ytterbium, lutetium, hafnium, tantalum, tungsten, rhenium, osmium, iridium, platinum, gold, mercury, thallium, lead, bismuth, polonium, astatine, francium, radium, actinium, thorium, protactinium, uranium, neptunium and plutonium.
Helium, argon, neon, krypton, xenon, radon, technetium, and promethium could not be included in this specific test analysis. In order to trace these elements, one needs an extremely sophisticated and costly analysis. (MagMed och Institute for profound living)

Ja, du läste rätt. Man marknadsför saltet med att det innehåller uran, arsenik, bly, kvicksilver, polonium och plutonium. Det är i-n-t-e ämnen som människokroppen behöver. Tvärtom – man dör av dem.

Att man inte lyckats hitta prometium i saltet är inte så konstigt – det förekommer nämligen inte naturligt på jorden. Flera av de ämnen som nämns är dessutom väldigt sällsynta – och det finns ingen känd plats på jorden där dessa 84 ämnen förekommer tillsammans. Helium, argon, neon, krypton och xenon förekommer överhuvudtaget inte på jorden annat än i vår luft. De är ädelgaser som i stort sett är omöjliga att binda till andra ämnen. Det finns med andra ord all anledning att tvivla på att Himalayasaltet verkligen innehåller de 84 grundämnen som man påstår att det gör.

Det stämmer inte heller att dessa 84 grundämnen finns, och bör finnas, i människokroppen. About:Chemistry uppger att 99 % av människokroppen byggs upp av endast sex grundämnen, och att det allt som allt (vanligtvis) finns 28 grundämnen i våra kroppar. Det är 56 grundämnen mindre än vad Himalayamarknadsföringen påstår att vi behöver.

Solens energi finns bundet i varje saltatoms struktur som biophotoner. Samma energi kommer oss till del, när vi intar saltlösningen. (himalayasalt.se)

Förenklat kan man säga att fotoner är de partiklar och vågor som utgör elektromagnetisk strålning (exempelvis vanligt ljus, mikrovågor och radiovågor). En biofoton (eng. biophoton) är en foton som avges från ett biologiskt system.

Varken solen eller ”saltatomer” är biologiska system, och de har därför ingenting med biofotoner att göra. Att överhuvudtaget tala om saltatomer är dessutom meningslöst, eftersom det helt enkelt inte finns något sådant – det rätta vore att tala om saltföreningar eller saltjoner.

Men det är inte bara på den punkten som texten ovan har fel. Fotoner kan nämligen inte lagras, och därmed kan solenergin inte finnas ”bundet i varje saltatoms struktur som biophotoner”. Texten påstår att något som inte finns, trots att det inte går, lagrar något, som det inte kan ha. Det är svårt att klämma in fler fel än så i en enda mening.

Biokemiskt drar vi nytta av kristallsaltets alla grundämnen och biofysiskt av dess hydratjonenergi som skapades för millioner år sedan. (himalayasalt.se)

Jag är tveksam till om det finns något som kan kallas hydratjoner (någon som är mer beläst än jag inom kemi får gärna upplysa mig!). Möjligtvis har man i texten döpt om hydroxidjonen. Även om det fanns skulle de dock inte ha någon särskild typ av hydratjonenergi – och energi kan inte skapas, bara omvandlas.

Saltet uppfyller de i lag föreskrivna kriterierna i överensstämmelse med “Codex Alimentarius” (Codex ang. våra livsmedel). Procenthalten NaCI skall vara minst 97%. (himalayasalt.se)

Detaljer ur Codex Alimentarius (som inte är en lag) återfinns på Wasser & Salz. Den innebär bland annat att saltet som mest får innehålla 0,5 mg arsenik och 2,0 mg bly per kg. Observera att Himalayasaltet innehåller 97 % natriumklorid. I praktiken innebär det att du får i dig lika mycket natriumklorid genom Himalayasaltet som genom vanligt bordssalt (plus arsenik och bly). Om du vill minska ditt intag av natriumklorid är Himalayasalt därför inte ett bra alternativ.

Var kommer saltet ifrån?
För några år sedan skrev tyska Tourism Watch om Himalayasaltet (artiklarna finns här och här). Peter Ferreira, som ligger bakom distributionen av Himalayasaltet har sagt att det bryts i Karakorum-området. Tourism Watch kunde dock konstatera att det inte finns någon saltgruva i det området, och att det mesta av saltet i själva verket bryts i Pakistan, i världens näst största saltgruva.

Stensalt eller bergsalt som det också kallas bryts i saltgruvor. Det är betydligt svårare att få detta salt helt rent vilket gör att den största användningen av stensalt i Sverige är till våra vägar, för att smälta snö och is. (Wikipedia)

Ett betydligt billigare sätt att få samma typ av salt som Himalayasaltet är alltså att gå ut på gatan en vinterdag och skrapa upp vägsaltet från vägen. Fast det kanske inte är så bra:

Gatusalt bör ej användas för livsmedelsändamål p g a att hanteringen ej följer restriktioner för denna bransch. (Hanson & Möhring)

Uppdatering: Läs fortsättningen på granskningen här.

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, hälsa, hälsokost, medicin, du är vad du äter, mat. intressant?