Uppföljning 2: Falskt medium hjälper polisen

När fallet Engla utreddes i april så uppmärksammade TV4 och Expressen att polisen tagit hjälp av ett så kallat medium i sina undersökningar. I en text diskuterade jag deras okritiska rapportering och i en första uppföljning kunde man se att mediet Ann-Marie Hedin inte hade prickat det minsta rätt. När fallet nu tas upp i rätten har Aftonbladet haft en serie artiklar om de fel de anser att polisen gjorde i utredningen, och där tas användandet av mediet upp. Tidningen har tagit del av polisens anteckningar, där följande står att läsa:

"… hon (mediet, reds anm) säger också att hon tror att det är två unga män som har med försvinnandet att göra. Den ena mannen skall vara av utländsk härkomst är 165–170 cm lång har bruna ögon är nagelbitare och är rökare, han skall ha ett avsmalnande lite härjat utseende. Någon av männen skall också ha vistats på behandlinghem och han har problem i skolan. Hon säger också att han skall vara psykiskt instabil och kommer att söka en psykjour."

Mediet hade alltså inte bara fel om platsen för brottet, som tidigare konstaterats, utan också om gärningsmannen (-männen) – beskrivningarna är långt ifrån den misstänkte Anders Eklund.

Bloggen orsakverkan har appropå samma Aftonbladetartikel ett läsvärt inlägg om poliser och medier.

(Till skillnad från Aftonbladet väljer jag att skriva ut namnet på det medium som ”hjälpte” polisen. Detta för att personer som söker på internet efter hennes meriter som medium inte bara ska stöta på gammelmedias okritiska rapportering om hennes insatser kring Engla-utredningen.)

Andra bloggar om: medium, engla, aftonbladet, expressen, tv4. Intressant?

Uppföljning: Falsk medium hjälper polisen

Fallet Engla verkar vara löst; den misstänkte mördaren Anders Eklund har erkänt och mediebevakningen har trappats ner. Jag skrev tidigare om att ett medium hjälpt polisen i deras sökande efter den försvunna flickan, vilket det helt okritiskt rapporterats om i TV4 och Expressen. Det kan vara på sin plats att så här i efterhand ta en titt på vad mediet tillförde utredningen.

Enligt Expressen ledde mediet Ann-Marie Hedin två poliser till ett sommarstugeområde 1,5 mil söder om Stjärnsund, där de letade efter flickan. ”Allt stämde när jag kom på plats. Engla har varit där och jag tror att hon finns kvar” berättade hon för tidningen. Hon hade fel. Engla hade inte varit i området och mediet prickade inte ens in väderstrecket rätt – Anders Eklund hade fört henne åt nordost, till Hedesunda i Gästrikland.

Ann-Marie Hedin skrev kort efter nyhetsrapporteringen en text om sökandet efter Engla på sin blogg. Hon har nu (med facit i hand?) valt att ta bort texten.

Mediet var inte till mer hjälp än vad vilken gissande person som helst skulle ha varit. Fallet löstes med hjälp av vittnen (som använt högst alldagliga sinnen) och modern teknik (som exempelvis en nyinköpt digitalkamera). Ann-Marie Hedin ledde polisen i helt fel riktning och slösade bort deras tid.

Kommer det att hindra självutnämnda medier från att fortsätta att ta betalt för att vilseleda människor? Nej. Och Ann-Marie Hedin kommer att förknippas med att hon hjälpte polisen med utredningen om mordet på Engla – ett fall som ju löstes. Bättre reklam kunde hon knappast ha önskat sig.

Andra bloggar om: engla, medium, ann-marie hedin. Intressant?

Falskt medium hjälper polisen

TV4Nyheterna rapporterade igår att "polisen i Dalarna tar hjälp av ett medium i sökandet efter Engla", den försvunna tioåriga flickan från Stjärnsund. Större delen av inslaget (se det här) om sökandet efter flickan i deras 22-nyheter ägnades åt just ett medium som alltså ska hjälpa polisen i deras arbete.

Det är kanske inte konstigt att bolaget som sänder serier som Medium (som påstås bygga på mediet Allison DuBois liv - trots att denna till skillnad från seriens DuBois aldrig har hjälpt polisen med en utredning), Ghost whisperer (baserad på bedragaren och "mediet" James van Praags arbete), Hemsökta hus (som avslöjats vara en bluff), Det okända (där självutnämnda medier helt utan skam utövar såväl cold som warm reading) och Mannen som talar med andar (även det med storbluffen James van Praagh) sänder ett sådant inslag. Det är antagligen en alldeles utmärkt markandsföring för deras program.

Är det naivt att hoppas på att TV4 skulle kritiskt granska den hjälp som "mediet"Ann-Marie Hedin erbjuder flickans familj? Bemöda sig att undersöka om något medium någonsin har varit till faktisk hjälp för polisen? Berättelser om medier som hjälper till att hitta försvunna människor och lösa mordgåtor är vitt spridda, men när de väl börjar granskas visar det sig att historierna inte håller. Skepdic.com har en artikel om fenomenet, där bland annat en tv-producent och en FBI-agent citeras:

"These guys don't solve cases, and the media consistently gets it wrong," says Michael Corn, an investigative producer for "Inside Edition" who produced a story last May debunking psychic detectives. Moreover, the FBI and the National Center for Missing & Exploited Children maintain that to their knowledge, psychic detectives have never helped solve a single missing-person case.

"Zero. They go on TV and I see how things go and what they claim but no, zero," says FBI agent Chris Whitcomb. "They may be remarkable in other ways, but the FBI does not use them"

"Mediet" som hjälper till i fallet Engla säger på sin hemsida att hon är medial, håller seanser, sysslar med healing, agerar andlig coach med hjälp av kanalisering från andevärlden, tyder tarotkort, kommunicerar telepatiskt med djur och hittar försvunna föremål (med övernaturliga metoder, får man anta). Hon ger dessutom kurser i bland annat auramålning, seans och psykometri (att få reda på saker om ett föremåls historia genom beröring). Det är en väldig massa övernaturliga förmågor hon säger sig besitta - och inte en enda en av dem har någonsin kunnat visas innehas av någon människa någonstans.

De "medier" som erbjuder sin "hjälp" till familjer i den här situationen ägnar sig, vare sig de själva tror på sina förmågor eller är rena bedragare, åt en riktigt ljusskygg verksamhet, där de exploaterar förtvivlade familjers gripande efter halmstrån i deras allra mörkaste stunder i livet.

TV4 gör världen en otjänst genom att så fullkomligt okritiskt rapportera om deras verksamhet.

Andra bloggar om: tv4, medium, medier, engla. Intressant?

Parapsykologiska länkar

Den som tyckte att att Parapsykologi från Lund var det minsta intressant bör ta sig en titt på Garvarn's blog. I en rad inlägg kritiseras där uttalanden från Adrian Parker, lektor vid Göteborgs universitet och en av Sveriges mest kända parapsykologer. Parker själv har svarat på de mycket läsvärda inläggen, som återfinns här, här, här och här.
Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, parapsykologi

Parapsykologi från Lund

I gårdagens SvD fanns en intervju med Etzel Cardeña, innehavare av den omstridda professuren i parapsykologi och hypnos vid Lunds universitet. Artikeln fångade mitt intresse, dels för att den handlade om parapsykologi, men också för att det var Etzel Cardeña som i samband med en av de seanser som hölls på Stockholms stadsmuseum i höstas framträdde som en motpol till medierna, som skulle berätta om den forskning som fanns om liv efter döden. Som framgår av artikeln sade Cardeña att det inte finns några övertygande bevis för ett liv efter detta – men han passade också på att säga att det ”finns en hel del undersökningar som stödjer idén om tankeöverföring”. Själv är jag i vanlig ordning skeptisk.

I en rad intervjuer (Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad, Salong K och Forskning och Framsteg) har Etzel Cardeña sagt att det finns tydliga bevis för att tankeöverföring, spådomar och psykokinesi (flyttande av föremål med tankekraft) fungerar. Han säger sig också själv ha varit med om övernaturliga fenomen, eller parapsykologiska upplevelser, som han själv kallar dem. Ett exempel är följande utdrag ur Aftonbladet-intervjun (reporterns fråga i fetstil):

Har du själv parapsykologisk (sic) förmågor?
– Jag har varit med om händelser som kan beskrivas i parapsykologiska termer. Till exempel att jag drömt något på natten som sedan inträffat dagen därpå. Eller att jag tänkt på en person som sedan ringt mig i exakt samma ögonblick.

Etzel Cardeña är Europas enda professor i parapsykologi. I egenskap av det borde man kunna förvänta sig att han skall vara ordentligt påläst både inom vetenskaplig metodik, psykologi och parapsykologi. Hans replik ovan är därför förvånande.

Har det någon gång hänt att han drömt något som inte inträffat dagen därpå? Eller att han någon gång tänkt på en person utan att den har ringt honom i exakt samma ögonblick? Antagligen. När det gäller den här typen av fenomen har vi har en tendens att bara komma ihåg ”träffar” och att glömma ”missar”, vilket vilken psykolog som helst kan bekräfta. Och visst, sannolikheten att din väninna ringer precis när du tänker på henne är väldigt liten, men det ligger inget konstigt i att något osannolikt händer. Faktum är att osannolika händelser äger rum precis hela tiden! Det finns så väldigt många osannolika saker som kan hända att det blir väldigt väldigt sannolikt att någon av dem kommer att inträffa just idag.

Och just därför att de är osannolika lägger vi märke till dem. Däremot lägger vi ingen större vikt vid sannolika händelser (du tänker på din väninna utan att hon ringer till dig), och glömmer snart bort att det sannolika inträffade. Att Cardeña väljer att tolka sådana händelser som parapsykologiska tyder på att han inte är intresserad av att betrakta andra möjliga förklaringar till det han upplever än de övernaturliga, vilket är en mycket märklig ståndpunkt för en person som anser sig vara en seriös forskare. När man arbetar vetenskapligt hittar man inte utan anledning på nya förklaringar för sådant som redan förklaras av de beprövade modeller som man redan har. Att Cardeña misslyckas med att tänka vetenskapligt kring ett så enkelt och grundläggande problem kastar en skugga över all forskning han gör där mer avancerade komplikationer kan finnas.

I de olika intervjuerna säger Cardeña att det är synd att parapsykologer ses som ”ovetenskapliga och flummiga” och att det finns ”en lång rad kontrollerade studier som visar att [parapsykologiska] fenomen[...] existerar”. Cardeña har, som vi redan sett, uppvisat prov på ”ovetenskaplighet”. Hur är det då med de kontrollerade parapsykologiska studierna?

Parapsykologisk forskning handlar till stor del, för att låna beskrivningen från Skepdic.com, om att observera oförklarliga fenomen, till skillnad från mer konventionell forskning, som handlar om att förklara observerbara fenomen. Man letar efter statistiska avvikelser som inte kan förklaras med slumpen eller något naturligt fenomen. Om man hittar sådana anser man sig ha funnit bevis för tankeöverföring eller vad experimentet nu handlade om.

Den parapsykologiska forskningen har, ändå sedan den först dök upp på 1880-talet, kantats av bluffar, missförstånd, dåliga statistiska analyser och dålig vetenskaplig metodik – man har haft väldigt svårt att sätta upp kontrollerade experiment där felkällor kan uteslutas. Det har också varit vanligt att forskarna endast uppmärksammat experiment som man ansett vara lyckade, medan man struntat i samma experiment då de inte lyckats.

Till SvD-intervjun hör en liten faktaruta, som anger Nationalencyklopedin som källa, där följande står att läsa:
Den låga graden av upprepbarhet vid parapsykologiska experiment samt bristen på förklarande teori framhålls av kritiker. Disparata data stöder parapsykologiska hypoteser, men det vetenskapliga samfundet i stort har inte övertygats.

Observera: låg grad av upprepbarhet och disparata (motsägelsefulla) data. För att ett experiment skall accepteras av ”det vetenskapliga samfundet i stort” måste det kunna upprepas av andra, oberoende forskargrupper. För väldigt många parapsykologiska studier har så inte varit fallet, varför vi måste anta att det fanns något fel i det ursprungliga försöket.

Ett av parapsykologins problem är att många av dem som forskar på området själva är övertygade om att de kommer att observera parapsykologiska fenomen. Därför går de in i försöken med vissa förväntningar, och om man inte är försiktig kan det påverka försökens resultat. Ett bra exempel från konventionell vetenskap är N-strålarna, som en fransk fysiker trodde sig ha upptäckt i början av 1900-talet. Det visade sig att alltihop var ren inbillning. Det är långt ifrån enkelt att göra korrekta, dubbelblinda, randomiserade försök, och många parapsykologiska undersökningar faller på den punkten.

I gårdagens SvD-intervju nämner Cardeña den forskning som baserats på ganzfeld-protokollet som ett exempel på framgångsrik parapsykologisk forskning. SvD skriver:
Här en förenklad beskrivning: Man låter försöksperson A koncentrera sig på en bild. Försöksperson B sitter i ett annat hus, får välja mellan fyra olika bilder, och träffar rätt betydligt oftare än han eller hon borde, om det bara är slumpen som avgör.

Beskrivningen är inte helt riktig (till exempel har vanligtvis försökspersonerna befunnit sig i samma hus) men ger åtminstone en bild av vad försöket går ut på. Det stämmer också att de försök som har gjort vanligtvis har gett en större andel träffar än vad slumpen borde ge.

Ganzfeld-experimenten är några av de absolut intressantaste inom parapsykologin. De har varit ovanligt framgångsrika, men kritik har flera gånger riktats mot metodiken och fler experiment behöver utföras innan några definitiva slutsatser kan dras. SkepticReport har en stor meta-analys av experimenten, där all forskning på området sammanställs, engelska Wikipedia har en bra artikel om ämnet och The Skeptic's Dictionary har en mycket bra och uttömmande artikel om experimentens historia, metodik och eventuella brister.

Oavsett om ganzfeld-försöken är framgångsrika eller ej så belyser de dock ett vanligt fel inom parapsykologin – för korrelation är inte det samma som kausalitet. Det vill säga; bara för att två fenomen uppträder samtidigt betyder det inte att det ena beror på det andra. Även om man lyckas visas att person B väljer rätt bild oftare än vad hon borde så har man inte visat att telepatisk kontakt med person A på något sätt är inblandat i det hela. Man har bara visat att person B valde rätt oftare än vad man förväntade sig. Det kan finnas andra förklaringar – fel i metodiken, fusk, dålig slumpgenerering eller något helt annat som man inte känner till eller inte har tänkt på. Och många andra experiment tyder på att telepati inte fungerar. Om det visar sig att person B oftare väljer rätt måste parapsykologin vända sig till den konventionella vetenskapens arbetssätt – och jobba med att förklara ett observerbart fenomen. Så länge man inte framgångsrikt gör detta är det fel av Etzel Cardeña att säga att vi har några bevis för att tankeöverföring kan äga rum.

Andra bloggar om: parapsykologi, pseudovetenskap, vetenskap, telepati, svd, lund. intressant?

Spöken på Stockholms stadsmuseum

Stockholms stadsmuseum visar just nu en utställning med titeln Döden dö, där man berättar om Stockholms historia med fokus på avrättningar, mord, begravningar och spöken.

Det är illa att utställningen presenterar berättelser om olika spöken i staden – men låt gå, förhoppningsvis tas det inte på alltför stort allvar, och kanske kan det locka fram ett historieintresse bland Harry Potter-frälsta barn. Vad värre är, är det som SvD:s reporter Ingrid Persson idag rapporterar om under rubriken Död och andar på museet; igår hölls en stor seans på museet, ledd av Rosita Johansson, som på museets hemsida kallas ”certifierat medium”.

I artikeln kan man läsa att:

Enligt Hans Öjmyr, chef för museet publika avdelning, har medier deltagit i utformningen av Döden dö.
- Därför tyckte vi att besökarna skulle få ett tillfälle att vara med på en seans.

Stockholms stadsmuseum ger alltså gratis reklam till Rosita Johansson och hennes verksamhet. Inte bara i utställningen, som utformats efter vad så kallade medier (gissningsvis Johansson) sagt, utan också genom att upplåta sina lokaler till en av henne ledd seans. Vidare kommer ytterligare två seanser, ledda av Pehr Trollsveden – ”ett av Sveriges främsta medier” – hållas 22 och 23 november.

Om Rosita Johansson eller Pehr Trollsveden faktiskt hade förmågan att kommunicera med de döda så skulle det vara en vetenskaplig sensation. De skulle kunna tjäna miljontals kronor genom att exempelvis bevisa sina förmågor i James Randis Million Dollar Challenge, där en person som under kontrollerade former kan påvisa existensen av ett övernaturligt fenomen får en miljon dollar. Märkligt nog har ingen av de två tagit sig omaket att hämta ut prispengarna. Varför inte? Därför att deras verksamhet är en bluff. Faktum är att inget medium någonsin har lyckats bevisa sin påstådda förmåga att kommunicera med de döda. Jag upprepar: inget medium någonsin.

Så kallade medier använder sig vanligtvis av en teknik som kallas cold reading, som är ett sätt att fiska efter information från en person och få det att framstå som att man därmed vet saker som man bara kan ha fått kunskap om på övernaturlig väg. Att det är den tekniken som Rosita Johansson använder är uppenbart när man läser artikeln i SvD. Tidningens reporter verkar dock inte ha uppfattat det så:

Med växlande framgång försökte mediet Rosita Johansson förmedla kontakt mellan deltagare och deras döda släktingar och vänner.

”Med växlande framgång” antyder att Rosita Johansson faktiskt lyckades förmedla kontakt mellan de döda och de levande. Det kan vara en klumpig formulering, men om den faktiskt skall tolkas bokstavligt så innebär det att en av Sveriges största morgontidningar, liksom Stockholms stadsmuseum, påstår att det är möjligt att kommunicera med de döda, tvärtemot vad all accepterad forskning på området säger. Det är i sådana fall inte första gången SvD publicerar felaktiga påståenden och kallar dem för sanningar.

I Stockholms stadsmuseums kvalitetsgaranti står det att:

Om det uppstår klagomål på faktainnehåll, bemötande eller genomförande av programverksamhet, kommer vi att ta upp detta med berörda för att snarast rätta till problemet. [...] Inkomna klagomål kommer utan dröjsmål registreras med inkomstdatum, utredas och besvaras.

Jag önskar med detta blogginlägg klaga på faktainnehållet i museets verksamhet kring utställningen Döden dö, och har skickat en länk till inlägget till Stockholms stadsmuseum och Hans Öjmyr, samt till Ingrid Persson. Ser fram emot att klagomålet utan dröjsmål kommer att utredas och besvaras.

Andra bloggar om: vetenskap, pseudovetenskap, spöken, andar, stockholms stadsmuseum, stockholm, svd, media