Djurplågeri, alternativmedicin och Saltå Kvarn
Vad är homeopati?
Homeopatin är en medicinsk lära som grundades av den tyske läkaren Samuel Hahnemann i slutet på 1700-talet. Läran är idag populär i exempelvis Indien och Tyskland, förespråkas av det brittiska kungahuset och sägs omsätta 200 miljoner dollar om året i USA. Homeopatiska behandlingar används både på människor och på djur.
Den homeopatiska principen är att ”lika botar lika”. Om någon exempelvis har svårt att sova, det vill säga är för pigg, kan en homeopat tänkas behandla sömnlösheten med koffein. Ämnen som orsakar motsvarande symptom hos en frisk individ skall alltså använda för att bota åkomman. Idén är att späda ut ämnet så mycket att det knappast finns några molekyler av det kvar – och sedan använda det utspädda ämnet som ett läkemedel. Ju mer utspätt ämnet är, desto kraftfullare blir behandlingen.
Homeopati och vetenskapen
Det hela låter onekligen en smula märkligt. Om man späder ut sitt kaffe med vatten och sedan dricker en kopp blir man förvisso inte lika uppiggad som om man druckit en outspädd kopp, men det finns inget som tyder på att man skulle bli sömnig av att dricka kaffe som spätts ut en miljon gånger – eftersom i princip inget av ämnena som ingår i kaffet finns kvar är det man dricker ju bara vanligt vatten. Homeopaterna hävdar att det inte alls är vanligt vatten, utan att det har fått särskilda egenskaper på grund av utspädningen, antingen genom mystiska energier eller genom att vattnet har ett inbyggt minne. Naturvetenskapen fnyser åt homeopatins idéer – om homeopatin verkligen fungerade skulle vi behöva riva upp mycket av det vi tror oss veta om kemi, biologi och medicin. Det säger helt enkelt emot för mycket av den kunskap vi har samlat ihop de senaste århundradena.
Trots att homeopatin har funnits under mer än 200 år så har ingen lyckats bevisa att homeopatiska behandlingar har någon effekt. Tvärtom så tyder de välgenomförda studier som har gjorts på att homeopatiska läkemedel inte är bättre än sockerpiller (vilket man kan läsa om hos exempelvis SvD, The Skeptic's Dictionary och Homeowatch).
Varför tror då människor på homeopatin? Varför upplever så många att homeopatiska medel hjälper? Förklaringen är den märkliga placeboeffekten. I korthet går den ut på att människor som blir ompysslade och får någon ”medicin” som de tror ska få dem att må bättre upplever att de blir bättre. Exakt vilka psykologiska effekter som ligger bakom placeboeffekten är inte helt klart (några hypoteser finns här), men det är ett väldokumenterat och nog så verkligt fenomen.
Men, invänder någon, placeboeffekten kan väl inte förklara varför homeopatiska behandlingar verkar fungera på djur? Djuren kan ju rimligen inte förstå att de får medicin och därmed borde de heller inte bli bättre på grund av att de förväntar sig att bli det. Det stämmer visserligen, men det hela är inte riktigt så enkelt.
Varför verkar homeopatiska behandlingar fungera på djur?
En annan orsak till att behandlingen verkar fungera är att man ofta söker vård när man är som sämst. Många sjukdomar har cykliska förlopp där den sjukes tillstånd varierar. Om man får vård när man är som sämst och sedan blir bättre på grund av den naturliga variationen så är det lätt att dra slutsatsen att detär behandlingen som har haft effekt. För att ytterligare utnyttja den effekten säger de flesta homeopater att patienten kan förvänta sig att först bli sämre under en kortare period innan han eller hon tillfrisknar. Den effekten fungerar förstås också på djur, men risken är att patienten eller djuret får lida onödigt länge eftersom man hade kunnat sätta in en effektiv behandling istället för att vänta på att kroppen själv ska ta hand om sjukdomen. Om patienten dör kan homeopaten också alltid säga att behandlingen är effektiv men sattes in för sent, vilket gör att homeopatin framstår i god dager oavsett hur det går för den som behandlas med den.
Djuren kan inte själva berätta för oss att de mår bättre; den bedömningen måste istället göras av en människa. Och där kan faktiskt placeboeffekten spela en roll igen, eftersom bedömaren förväntar sig att djuret ska tillfriskna och därmed omedvetet lägger extra tyngd vid tecken som tyder på att djuret är piggare igen. Bedömningen av hur friskt djuret är riskerar därför att bli missvisande. Dessutom är det troligt att husse eller matte ger djuret lite extra omtanke och kärlek under sjukdomen, vilket kan ha en positiv effekt på djuret.
Inte testade på djur
Jag tänkte kort citera ett textstycke från en av de webbplatser som tar upp djurhomeopatin. En djurhomeopat försäkrar att "inga mediciner har testats på djur. De många och noggranna prövningar som gjorts både av Hahnemann och hans efterföljare genom århundradena är alla gjorda på människor. Vi djurhomeopater lägger ner mycket tid på att överföra de prövningar som gjorts på människor till att anpassas till våra vänner djuren. Djur är inte så förstörda av stress, pressade tidsscheman, dåliga matvanor osv som vi människor är, så de svarar ofta välidgt väl på homeopati redan i små doser."
Jag har svårt att känna förtroende för en bransch som tycker att det är positivt att de behandlingar som använts för djuren inte har testats på djur. Lika märklig är logiken som följer efter det; det sägs att djur svarar väl på homeopati redan i små doser. Det låter konstigt. Den homeopatiska tanken är ju att ju mindre dosen är desto kraftigare är behandlingen. Vad är det egentligen som homeopaten påstår?
Antroposofisk medicin
Den antroposofiska medicinen är en märklig blandning av homeopati, alkemi och astrologi. Som jag har skrivit i en tidigare text så kommer idéerna från Rudolf Steiner, som fick dem från kosmisk minnesbank. Han ansåg att sjukdomar beror på handlingar vi utfört i våra tidigare liv och utvecklade en medicinsk lära som byggde på ett mystiskt samband mellan metaller, himlakropparna och människans organ.
Även om man är beredd att acceptera tanken på att Steiner fick medicinsk kunskap på övernaturligt vis så kvarstår ett antal problem med den antroposofiska medicinen. Det finns inga belägg för att det nyss nämnda sambandet skulle existera. I en artikel om antroposofisk medicin skriver Sven Ove Hansson att de två vanligaste behandlingarna bygger antingen på metaller eller örter. Bland annat används bly och kvicksilver i en del preparat, ofta i homeopatiska spädningar, men ibland i så höga halter att de kan orsaka förgiftning. De örtmediciner som används saknar i många fall bevisad effekt. En bra referens för dessa örtpreparat är Salvekvick och kvacksalveri av Simon Singh och Edzard Ernst.
Sammanfattningsvis bygger alltså den antroposofiska medicinen på dåligt underbyggda mystiska idéer. Astrologi, alkemi och homeopati, som ligger till grund för många av behandlingarna, saknar helt vetenskapligt stöd. Antroposofisk medicin är inte lika noggrant undersökt som homeopatin i stort, men de undersökningar som har gjorts ger inget stöd för att de flesta behandlingarna skulle vara effektiva. Vidare läsning finns i en utmärkt artikel i tidskriften Folkvett.
Alternativmedicin och onödigt lidande
Djurskyddslagen säger att djur inte ska utsättas för onödigt lidande och att de ska ges medicinsk behandling när de behöver det. Men att ge djuret en behandling inte är effektiv, som när djuret behandlas med homeopatika eller vissa antroposofiska metoder, är inget annat än att neka djuret behandling. Det om något är att orsaka onödigt lidande, vilket jag alltså menar är vad som sker inom det biodynamiska jordbruket som Saltå Kvarn förespråkar.
Som Johan Ununger påpekar på Saltå Kvarns blogg så säger Demeterreglerna som Saltå Kvarns bönder följer att ”biologiska, antroposofiska, homeopatiska och andra naturläkeåtgärder är att föredra [framför] kemisksyntetiska läkemedel och antibiotika”. Det vill säga; behandlingar med ingen, svag eller icke-bevisad effekt är att föredra framför bevisat effektiva behandlingar.
Ununger verkar sedan argumentera att deras djur inte lider värre än djur inom vanliga ekologiska jordbruk, eftersom KRAV har liknande regler. Det stämmer inte. I svenska KRAV:s regler förespråkas inte alternativmedicin. Precis som Demeter-reglerna säger KRAV-reglerna att djur som medicinerats inte direkt får användas för slakt eller mjölkning, vilket är vad som sägs i de textstycken som Ununger citerar, men det är definitivt inte detsamma som att säga att djuren ska behandlas med alternativa metoder. Däremot ska det poängteras att de europeiska KRAV-reglerna är mer positiva till alternativmedicin. Vi ska heller inte glömma att även om djur i stor utsträckning behandlas med alternativmedicin på konventionella ekologiska jordbruk så skulle det inte rättfärdiga användandet vid de biodynamiska jordbruken, vilket verkar vara den tes som Saltå Kvarn driver.
Jag har tidigare kontaktat svenska KRAV angående användandet av alternativmedicin inom ekologiskt jordbruk och de uppgav då att användandet av sådana behandlingar inte är vanligare inom ekologiska jordbruk än inom konventionellt jordbruk. I kommentarerna till min text om faran med vidskepelse frågade jag Johan Ununger om han kunde säga att detsamma gällde biodynamiska jordbruk. Han verkar ha läst texten, men har inte svarat. På samma sätt undviker han de kritiska frågor som ställs i kommentarerna till bloggposten hos Saltå Kvarn.
Förhoppningsvis är den kritik som jag ovan framfört mot användandet av homeopati och antroposofisk medicin, i synnerhet inom jordbuk, klar och tydlig. Att istället för fungerande mediciner använda mediciner som antingen inte fungerar eller som inte har testats ordentligt i kontrollerade vetenskapliga studier är inget annat än djurplågeri, hur välmenande man än är när man behandlar djuren. Nog måste även Saltå Kvarn hålla med om att det är viktigt att djuren på de biodynamiska gårdarna behandlas med fungerande läkemedel?
Andra bloggar om: alternativmedicin, homeopati, antroposofisk medicin, saltå kvarn, djur. Intressant?
Etiketter: Biodynamiskt jordbruk, Skeptiskt