Media, politik, vetenskap och Gud
Idag finns i Aftonbladet respektive SvD två debattinlägg, som på olika sätt berör ämnena media, politik, vetenskap och religion, och båda är väl värda att uppmärksammas och kommenteras.
I Aftonbladet skriver Ulla Johansson under rubriken Stoppa mediernas religiösa propaganda om det hon upplever som en ”[stark] propaganda för kristen ideologi som Sveriges Television bedriver”. Johansson menar att kristendomen på okritiskt sätt presenterats i public service-kanalerna och illustrerar sin åsikt med ett inslag i Rapport och ett samtal i morgonsoffan med en sjuk kvinna som fått styrka av sina nyfunna tro. Det senare exemplet är intressant, just därför att det är ett exempel på hur religion och andlighet ofta behandlas i media; man lyfter fram exempel på hur människor (den sjuke, överlevaren, kändisen, ...) funnit hopp, styrka och glädje i sin tro. Betydligt ovanligare är att man bjuder in den person som just lämnat sin tro, den person som har trott på något men sedan av rationella skäl har lämnat detta något bakom sig. Tvivlaren, skeptikern och den nyblivna ateisten tycks inte väcka samma intresse i media. På samma sätt undviker man ofta att ifrågasätta och kritiskt granska religionen och den roll den spelar i Sverige och omvärlden, både för enskilda människor och i samhället i stort. Om det fortsätter riskerar vi att matas med en väldigt onyanserad bild av vad tro och religion kan ge människor.
Samma fenomen är tydligt i TV-serier, och framförallt i amerikanska sådana. Ett avsnitt kommer där någonting övernaturligt verkar vara i görningen – det verkar spöka, man får meddelanden från andra sidan eller mystiska ljussken syns på himlen. I slutändan är det då allt som oftast skeptikern som blir tvungen att omvärdera sin syn på världen, när det mystiska inte verkar kunna förklaras på något naturligt sätt. Det är långt ifrån hur verkligheten ser ut (något som exempelvis kan inses genom att komma ihåg att James Randis dollarmiljon, som delas ut till den person som kan bevisa något övernaturligt, fortfarande ligger orörd efter många år och många försök) och ger en felaktig bild till tittaren. Något som kan vara allvarligt, eftersom media spelar en så viktig roll i formandet av vår bild av omvärlden.
Johansson nämner också SVT:s program om anden Ambres, där man på bästa sändningstid anmärkningsvärt okritiskt presenterade snickaren Sture Johansson, som säger sig vara bebodd av en 3000 år gammal egyptisk ande. En liten detalj som man inte nämnde i programmet var att snickaren tjänar pengar på att skriva böcker och ge kurser om Ambres ”visdom”, vilket närmast gör det hela till en reklamfilm för en man som antingen är en lurendrejare eller lider av vanföreställningar. Ett läsvärt inlägg om programmet finns på Expressens debattsidor och ett annat hos Stefan Olsson.
Ulla Johansson kommentarar att även dagstidningar förmedlar pseudovetenskap och religiösa budskap utan någon som helst kritisk granskning. Hon nämner en Aftonbladet-artikel om spökjägare och Helle Kleins kristna ledare i samma tidning. Fler exempel på medias hantering av pseudovetenskap finns att läsa här på bloggen; några exempel är texterna om parapsykologi, seanser och energimedicin (den sistnämnda om en artikelserie i SvD som gjorde att tidningens Idag-redaktion utnämndes till Årets förvillare 2006).
För att delvis byta ämne går vi till dagens Svenska Dagbladet, där Hans Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet, skriver om regeringens skolpolitik. Scherp menar att Jan Björklunds idéer om skolan går emot vetenskap och beprövad erfarenhet och att de snarast hör hemma i 1800-talet:
Förutom att Björklunds åtgärder motverkar förverkligandet av skolans nuvarande uppdrag strider de mot både nationella och internationella forskningsresultat samt beprövad erfarenhet när det gäller lärande, undervisning, skolutveckling, ledning och styrning.
Artikeln är välskriven och klart tänkvärd. Eftersom jag inte är insatt i pedagogikforskningen kommer jag med intresse att följa den kommande debatten och se vad andra forskare, och inte minst Jan Björklund själv, har att säga.
Jag har tidigare funderat kring regeringen och Björklunds beslut om att av ideologiska skäl lägga ned försöket med gymnasieskolor med elevmajoritet i skolstyrelsen, utan att först utvärdera resultatet av försöket. Om Hans Åke Scherp har rätt så har Björklund nu återigen låtit ideologi prioriteras högre än kunskap om hur verkligheten egentligen är beskaffad. Det är ett farligt och mycket märkligt sätt att arbeta på.
Kristdemokraternas religiösa argumentation kring frågan om homoäktenskap och de lite underligare delarna av Miljöpartiets åsikter är andra exempel på hur religion och vetenskap hanteras inom politiken. Det föder frågan om hur tungt vetenskap och beprövad erfarenhet väger när våra skattepengar spenderas, något som jag kommer att få anledning att återvända till i ett framtida blogginlägg.
Andra bloggar om media, politik, svt, vetenskap, religion, kristendom, gud, jan björklund, regeringen, skolan, aftonbladet, svt. Intressant?
Etiketter: Politik, Skeptiskt, Vetenskap och media, Vetenskap och politik, Webb och media