Månlandningsbluffen och Stanley Kubrick
Dokumentären Dark Side of the Moon, eller Opération Lune som den heter på franska, handlar skenbart om hur CIA fejkade månlandningen 1969 i en filmstudio med hjälp av mästerregissören Stanley Kubrick. I intervjuer berättar bland andra Donald Rumsfeld, Henry Kissinger, Buzz Aldrin och Kubricks änka om hur det hela gick till. Tycks det. I själva verket är intervjuerna antingen tagna från andra håll (med personernas kommentarer tagna från ett sammanhang till ett annat) eller utförda efter manus. En berättarröst för konspirationsteorin vidare och får det att låta som att Kissinger och Rumsfeld uttalar sig om månlandningarna.
Syftet med filmen är att visa hur lätt det är att luras med TV-mediet. Att visa att man genom att ta uttalanden och filmklipp ur sina sammanhang utan vidare kan "bevisa" att Stanley Kubrick hjälpte Nixon att fejka månlandningen. Förhoppningen är att det ska väcka frågor hos tittaren och få oss att undersöka de uppgifter som media serverar oss med åtminstone lite mer kritiska ögon i fortsättningen.
Det är meningen att tittaren efter en stund ska inse att dokumentären inte kan vara äkta. De konspirationsteoretiska påståendena blir mer och mer vrickade och det dyker upp fler och fler uppenbara felaktigheter i det som sägs och visas. I eftertexterna visas slutligen skådespelarnas namn och hur de intervjuade personerna sitter och skrattar åt några av sina repliker. Om man inte har förstått det tidigare så blir det i eftertexterna väldigt uppenbart att det rör sig om en låtsasdokumentär, en mockumentary.
Alla har dock inte förstått vad dokumentären egentligen ville visa. I ett medborgarförslag till Gagnefs kommunfullmäktige år 2004 ansåg en man att eftersom Kissinger nu erkänt att månlandningen var en bluff så borde man ta bort texterna om månlandningen ur skolböckerna. Och påståendet om att Kubrick var med och spelade in månlandningen och att Kissinger och Rumsfeld erkänt det florerar tämligen friskt på internet (exempelvis för några månader sedan på en svensk blogg, där bloggaren dock blandade ihop innehållet i Dark Side of the Moon med det i en allvarligt menad dokumentär om samma ämne). Men hur kan man undgå att förstå att det hela är en bluff?
En förklaring kan finnas i att filmen går att hitta på YouTube. Har man sett den förut så märker man snart något märkligt - personerna som har lagt upp den har i flera fall klippt bort eftertexterna! I den versionen kan filmen ses här, här och här, uppdelad i tre delar, medan det riktiga slutet finns här. Plötsligt blir det inte lika tydligt att det rör sig om en låtsasdokumentär. Låtsasintervjuerna och låtsasargumenten för att månlandningen skulle vara en bluff används alltså på fullaste allvar av konspirationsteoretiker, trots att filmskaparna ansträngt sig för att göra det uppenbart att de inte menar allvar med filmen.
Tydligare än så blir inte deras poäng om hur illa det kan gå om man inte tänker kritiskt.
(Den mycket sevärda filmen kan ses i sin helhet på YouTube, med start här. Den som faktiskt tror att månlandningarna inte har ägt rum rekommenderas att läsa den här texten.)
Andra bloggar om: månlandning, henry kissinger, donald rumsfeld, usa, stanley kubrick, bluff, apollo moon hoax. Intressant?
Syftet med filmen är att visa hur lätt det är att luras med TV-mediet. Att visa att man genom att ta uttalanden och filmklipp ur sina sammanhang utan vidare kan "bevisa" att Stanley Kubrick hjälpte Nixon att fejka månlandningen. Förhoppningen är att det ska väcka frågor hos tittaren och få oss att undersöka de uppgifter som media serverar oss med åtminstone lite mer kritiska ögon i fortsättningen.
Det är meningen att tittaren efter en stund ska inse att dokumentären inte kan vara äkta. De konspirationsteoretiska påståendena blir mer och mer vrickade och det dyker upp fler och fler uppenbara felaktigheter i det som sägs och visas. I eftertexterna visas slutligen skådespelarnas namn och hur de intervjuade personerna sitter och skrattar åt några av sina repliker. Om man inte har förstått det tidigare så blir det i eftertexterna väldigt uppenbart att det rör sig om en låtsasdokumentär, en mockumentary.
Alla har dock inte förstått vad dokumentären egentligen ville visa. I ett medborgarförslag till Gagnefs kommunfullmäktige år 2004 ansåg en man att eftersom Kissinger nu erkänt att månlandningen var en bluff så borde man ta bort texterna om månlandningen ur skolböckerna. Och påståendet om att Kubrick var med och spelade in månlandningen och att Kissinger och Rumsfeld erkänt det florerar tämligen friskt på internet (exempelvis för några månader sedan på en svensk blogg, där bloggaren dock blandade ihop innehållet i Dark Side of the Moon med det i en allvarligt menad dokumentär om samma ämne). Men hur kan man undgå att förstå att det hela är en bluff?
En förklaring kan finnas i att filmen går att hitta på YouTube. Har man sett den förut så märker man snart något märkligt - personerna som har lagt upp den har i flera fall klippt bort eftertexterna! I den versionen kan filmen ses här, här och här, uppdelad i tre delar, medan det riktiga slutet finns här. Plötsligt blir det inte lika tydligt att det rör sig om en låtsasdokumentär. Låtsasintervjuerna och låtsasargumenten för att månlandningen skulle vara en bluff används alltså på fullaste allvar av konspirationsteoretiker, trots att filmskaparna ansträngt sig för att göra det uppenbart att de inte menar allvar med filmen.
Tydligare än så blir inte deras poäng om hur illa det kan gå om man inte tänker kritiskt.
(Den mycket sevärda filmen kan ses i sin helhet på YouTube, med start här. Den som faktiskt tror att månlandningarna inte har ägt rum rekommenderas att läsa den här texten.)
Andra bloggar om: månlandning, henry kissinger, donald rumsfeld, usa, stanley kubrick, bluff, apollo moon hoax. Intressant?
Etiketter: Skeptiskt, Webb och media
av Måns klockan 17:18
6 Comments:
Filmen är ju briljant gjord. Andra minnesvärda exempel i genren är ju svenska Konspiration 58 samt den berömda Forgotten Silver, den senare gjord av Peter Jackson innan han började filma sagoböcker. Ett mycket lyckat bidrag var isländska "Citizen Cam" som skapade en politisk incident här i Österrike eftersom inrikesministern tog det på allvar och förordade ett liknande övervakningssystem i Wien. Tyvärr har jag ingen fungerande länk längre. Övriga länkar går tråkigt nog inte direkt till filmerna utan till vanliga websites men kanske kan man leta sig vidare därifrån.
Du tror att folk har varit på månen. Om så är fallet - varför åker vi inte dit igen?
måste låna av nån, och sedan hitta tillbaks hit. Vilken spännande blogg du har!
Kom förbi och önska dig något, precis vad som helst!
MVH /Swishwish - snabba önskningar
Helena Palena, jag trodde du kommit på bättre tankar efter den långa diskussionen på din egen blogg, men nehej... som svar på din fråga, en tvåstegsraket:
1) Det har varit för dyrt, och för de som har pengar har det haft för lågt PR-värde (de sista månfärderna var det ganska svagt intresse för hos allmänheten)
2) "Vi" är på väg; enligt tidsplanen för Nasas Constellation-program beräknas nästa månlandning - den sjunde, om ingen annan hinner före - ske 2019.
Det låter alltid så konstigt med att "tro att folk har varit på månen", det är nästan som att höra att folk "tror att jorden är rund". Med enkla efterforskningar och analytiskt tänkande är det lätt att se att det är konspirationsteoretikerna som förlitar sig till "tro", och att en gigantisk månlandningskonspiration är extremt osannolik - kanske inte omöjlig, men väldigt nära gränsen därtill.
Såg just Axess-TV visst kör dokumentären då och då. http://www.axess.se/web/main.nsf/0/1C93530BFB927CE9C12575710038ECEE
Filmen lurade mig i vart fall den första halvtimmen.
Men jag undrar också lite grann varför man inte åker till månen längre. Borde inte det vara ganska prioriterat? Kan det inte bara så att man åker dit utan att vi vet om det? Men det kanske är för svårt att dölja en sån grej...
Skicka en kommentar
Länkar hit:
<< Tillbaka