Studerande och arbetsmarknad

SvD:s ledarskribent PJ Anders Linder skriver idag om ungdomsarbetslöshet och hur brist på jobb tvingar unga att läsa på högskolan mot sin vilja. Tydligen finns det ”bataljoner av studenter som dystert klämmer poäng i mediekunskap och fornfransk fonetik, termin efter termin, när jobben saknas”. Det stämmer inte överhuvudtaget med vad jag har hört från mina jämnåriga vänner – jag har inte hört talas om någon som ströpluggar efter gymnasiet eftersom det inte finns jobb – men förekommer säkert i någon utsträckning. Enligt Linder fanns det i oktober ”76 000 jag-är-student-mot-min-vilja-personer vid svenska lärosäten”.

76 000 personer! Det är lika med antalet studerande vid Chalmers och universiteten i Uppsala och Lund tillsammans. Det är lika med en dryg femtedel (19,5%) av Sveriges cirka 390 000 studerande. Det låter märkligt stort, och jag måste säga att jag är skeptisk till påståendet. (Mina siffror är hämtade från SCB. Linder avslöjar inte varifrån hans kommer.)

Apropå arbetsmarknad så skriver två socialdemokratiska riksdagsledamöter i ett debattinlägg i SvD idag att OECD och Riksdagens utredningstjänst säger att ”det inte finns ett direkt samband mellan sänkt nivå på arbetslöshetsersättning och skapandet av nya arbetstillfällen”. Om det stämmer så rasar den grund på vilken hela regeringens arbetsmarknadspolitik vilar samman. Har regeringen låtit ideologi gå före vetande? Om man ska tro OECD och RUT så är svaret ja.

Andra bloggar om: politik, utbildning, arbetsmarknad, regeringen, svd

Regeringen avskaffar demokratin

I tisdags rapporterade morgontidningarna att skolminister Jan Björklund sätter stopp för försöket med elevstyrda gymnasier. Försöket, där gymnasieskolor haft möjlighet att ha elevmajoritet i skolstyrelsen, har pågått sedan 1997, men nu lägger Björklund ner det av ideologiska skäl: ”Med det här systemet kan eleverna rösta ned rektorn. Det är fel princip. Eleverna ska ha inflytande i skolan, men de ska inte bestämma över sina rektorer och lärare.”

Det är intressant att notera att Björklund inte nämner försökets resultat när han kritiserar idén. Han verkar inte ha undersökt hur elevmajoritet i skolstyrelsen har påverkat studieresultat, studiemiljö, ekonomi samt personal och elevers trivsel på försöksskolorna – trots att försöket har pågått i nio år och att det finns underlag för att göra en utvärdering. Björklund anser tydligen att alliansens politik är så bra att den kan införas utan att man först tar reda på hur verkligheten ser ut. Mycket märkligt. För detta får han kritik av bland andra Sveriges skolledarförbund och Lärarförbundet. Flera rektorer som intervjuas i lokaltidningar är besvikna – bland annat rektorn på Linnéskolan i Uppsala.

”Ingen skulle komma på tanken att föreslå att de medicinska besluten på ett sjukhus ska fattas genom omröstning bland patienterna”, argumenterar Björklund. Till detta har jag två kommentarer:

1. Skolans uppgift är inte bara, som Jan Björklund verkar anse, att mata elever med färdig kunskap – den skall också ge eleverna en förmåga till kritiskt tänkande och fostra dem till demokrater. Den folkpartistiska skolpolitik som regeringen för, tycks stundtals, när man hårdrar det hela, helt glömma bort de två senare punkterna – elever skall inte ifrågasätta, utan lyssna till auktoriteter, och demokrati skall man läsa om i samhällskunskapsboken, men inte praktisera. När Björklund väljer att betrakta gymnasieelever som sjuka i behov av bot låter det som att han vill indoktrinera dem med en färdig världsbild, på klassiskt totalitärt manér. Läskigt.

2. Björklund har lånat orden från Platon, som använde samma liknelse i Staten. Ett snyggt retoriskt grepp förvisso, men det väcker obehagliga associationer – Platon använde liknelsen för att argumentera för att samhället, till skillnad från en våra dagars demokratier, skulle styras av en högt utbildad överklass. Att Jan Björklund väljer att låna just den liknelsen är således en smula lustigt.

Avslutningsvis vill jag säga att jag själv inte har någon egentlig åsikt om elevstyrda gymnasier. Tanken är god, men det finns en del saker som talar emot den (Björklund pekar på flera av dem i SvD). Men eftersom försöket nu har genomförts är det idioti att inte låta dess resultat stå som underlag för beslutet om de elevstyrda skolornas varande.

Att låta ideologi gå före verklighet kan vi låta Nordkorea ägna sig åt – en svensk regering ska veta bättre.

Andra bloggar om: politik, jan björklund, regeringen, alliansen, folkpartiet, skolan, elevstyrda gymnasier

Spöken på Stockholms stadsmuseum

Stockholms stadsmuseum visar just nu en utställning med titeln Döden dö, där man berättar om Stockholms historia med fokus på avrättningar, mord, begravningar och spöken.

Det är illa att utställningen presenterar berättelser om olika spöken i staden – men låt gå, förhoppningsvis tas det inte på alltför stort allvar, och kanske kan det locka fram ett historieintresse bland Harry Potter-frälsta barn. Vad värre är, är det som SvD:s reporter Ingrid Persson idag rapporterar om under rubriken Död och andar på museet; igår hölls en stor seans på museet, ledd av Rosita Johansson, som på museets hemsida kallas ”certifierat medium”.

I artikeln kan man läsa att:

Enligt Hans Öjmyr, chef för museet publika avdelning, har medier deltagit i utformningen av Döden dö.
- Därför tyckte vi att besökarna skulle få ett tillfälle att vara med på en seans.

Stockholms stadsmuseum ger alltså gratis reklam till Rosita Johansson och hennes verksamhet. Inte bara i utställningen, som utformats efter vad så kallade medier (gissningsvis Johansson) sagt, utan också genom att upplåta sina lokaler till en av henne ledd seans. Vidare kommer ytterligare två seanser, ledda av Pehr Trollsveden – ”ett av Sveriges främsta medier” – hållas 22 och 23 november.

Om Rosita Johansson eller Pehr Trollsveden faktiskt hade förmågan att kommunicera med de döda så skulle det vara en vetenskaplig sensation. De skulle kunna tjäna miljontals kronor genom att exempelvis bevisa sina förmågor i James Randis Million Dollar Challenge, där en person som under kontrollerade former kan påvisa existensen av ett övernaturligt fenomen får en miljon dollar. Märkligt nog har ingen av de två tagit sig omaket att hämta ut prispengarna. Varför inte? Därför att deras verksamhet är en bluff. Faktum är att inget medium någonsin har lyckats bevisa sin påstådda förmåga att kommunicera med de döda. Jag upprepar: inget medium någonsin.

Så kallade medier använder sig vanligtvis av en teknik som kallas cold reading, som är ett sätt att fiska efter information från en person och få det att framstå som att man därmed vet saker som man bara kan ha fått kunskap om på övernaturlig väg. Att det är den tekniken som Rosita Johansson använder är uppenbart när man läser artikeln i SvD. Tidningens reporter verkar dock inte ha uppfattat det så:

Med växlande framgång försökte mediet Rosita Johansson förmedla kontakt mellan deltagare och deras döda släktingar och vänner.

”Med växlande framgång” antyder att Rosita Johansson faktiskt lyckades förmedla kontakt mellan de döda och de levande. Det kan vara en klumpig formulering, men om den faktiskt skall tolkas bokstavligt så innebär det att en av Sveriges största morgontidningar, liksom Stockholms stadsmuseum, påstår att det är möjligt att kommunicera med de döda, tvärtemot vad all accepterad forskning på området säger. Det är i sådana fall inte första gången SvD publicerar felaktiga påståenden och kallar dem för sanningar.

I Stockholms stadsmuseums kvalitetsgaranti står det att:

Om det uppstår klagomål på faktainnehåll, bemötande eller genomförande av programverksamhet, kommer vi att ta upp detta med berörda för att snarast rätta till problemet. [...] Inkomna klagomål kommer utan dröjsmål registreras med inkomstdatum, utredas och besvaras.

Jag önskar med detta blogginlägg klaga på faktainnehållet i museets verksamhet kring utställningen Döden dö, och har skickat en länk till inlägget till Stockholms stadsmuseum och Hans Öjmyr, samt till Ingrid Persson. Ser fram emot att klagomålet utan dröjsmål kommer att utredas och besvaras.

Andra bloggar om: vetenskap, pseudovetenskap, spöken, andar, stockholms stadsmuseum, stockholm, svd, media

Om klimatförändringar

Det har talats mycket i media om klimatförändringar de senaste veckorna, vilket också har uppmärksammats i bloggosfären.

Under rubrikerna Jag är en klimatskeptiker och Tokigheter från känd meteorolog på TV4 skriver Erik Laakso och Moderna Myter om att de är skeptiska till larmen om klimatförändringar. Det är bra! Det är farligt att utan vidare acceptera all information som kastas på en. Jag är själv inte helt övertygad om att alla varningar för växthuseffektens följder verkligen stämmer. Jordens klimat har varierat kraftigt under årmiljonerna – kanske är det vi ser nu bara en del av dessa naturliga variationer. I media hör man också att vi inte vet om den globala uppvärmningen orsakas av utsläpp, solen eller om det helt enkelt bara är något naturligt.

Men: så många av världens experter pekar på att klimatförändringar som en följd av global uppvärmning är någonting verkligt att jag inte tvivlar på att uppvärmningen, som tycks vara orsakad av våra utsläpp, är ett tryckande problem. I forskarvärlden, bland de människor som vet mest av alla om vår planets klimat, anser en stor majoritet att global uppvärmning kommer att leda till stora förändringar. Vi kan vara nästan säkra på att klimatet förändras och kommer att förändras på grund av att det blir varmare – vi vet bara inte i vilken utsträckning.

De två bloggarna lyckas inte övertyga mig om motsatsen. Deras argument håller inte, och utöver det bjuder de bägge också på några allvarliga tankefel. Till exempel skriver de: ”När det dessutom står meterologer [sic] i rutan och varnar för jordens undergång fast de inte ens förmår förutsäga de kommande 10 dagarna med trovärdighet så ökar min skepsis, ursäkta mig”, respektive ”Madeleine Westin-Berg har stora svårigheter att ens spå vädret rätt ett dygn framåt. Inte för hon är en dålig meteorolog utan för att vädermodellerna och antalet mätpunkter inte medger bättre prognoser. Att uttala sig om vädret 50 eller 100 år framåt i tiden blir ännu mer fel.”

Det är viktigt att förstå att klimatforskarna inte använder SMHI:s modeller för tredygnsprognoser för att förutspå hur klimatet på jorden kommer att se ut om hundra år. Kortsiktiga väderleksprognoser och långsiktiga klimatprognoser är två helt olika saker – skilda problem med vitt skilda parametrar. Väderleksprognosen försöker förutspå huruvida det kommer att regna i Uppsala på lördag eller ej. Klimatprognosen försöker se hur den globala medeltemperaturen kommer att förändras under det kommande århundradet. Det är inte samma sak - modellerna har oberoende av varandra olika omfång och begräsningar. Att påstå att man inte kan lita på klimatprognoserna eftersom att meteorologerna inte vet hur mycket det kommer att snöa om en vecka är helt enkelt fel. En mer befogad kritik mot TV4-meteorologen hade varit att poängtera att hon är meteorolog och inte klimatolog, det vill säga, att hennes specialområde är väder på kort sikt och inte klimat på lång sikt.

Moderna Myter gör ett litet mer djärvt påstående:
IPCC:s modeller, som politiker älskar att hänvisa till […]. IPCC:s dokument är full av motsägelser. Den vetenskapliga delen "Scientific Basis" säger t.ex. "The climate system is a coupled non-linear chaotic system, and therefore the long-term prediction of future climate states is not possible.", se länk sid 771.
Alltså förenklat "Det går inte att spå klimatet i framtiden". I den politiska delen av IPCC har alla tvivel rensats bort.

Det stämmer förvisso att IPCC säger att det inte går att förutspå klimat på lång sikt. Det som Moderna Myter helt tycks ha missat är dock meningen som följer direkt efter den han citerar: ”Rather the focus must be upon the prediction of the probability distribution of the system’s future possible states by the generation of ensembles of model solutions.” För även om man inte kan göra exakta förutsägelser så kan man säga en hel del om sannolikheten för olika scenarion, vilket är kunskap nog för att kunna dra en hel massa slutsatser om framtidens klimat. Den som är intresserad av den bakomliggande matematiken kan till att börja med läsa om kaosteori och sannolikhetsfördelningar (probability distributions).

Avslutningsvis vill jag tipsa om en bra sida för den som är intresserad av klimatforskning: RealClimate. Artiklarna där skrivs av aktiva klimatforskare, och man gör sitt bästa för att undvika att få in politiska aspekter på det hela. Ta en titt!

Andra bloggar om: klimatförändringar, global uppvärmning, klimat, växthuseffekten, vädret, miljö, vetenskap