Stegö Chiló, oberoende och budgeten

Kulturen: Gårdagens gladaste nyhet var Cecilia Stegö Chilòs avgång. Inställningen att svensk lag bara gäller dem som vill hör inte hemma i regeringen. Och jag kan inte låta bli att uppleva vår förra kulturministers licensskolk som annat än ett hån mot de 1 968 kronor jag själv betalar i årlig tv-licens med mina studielånspengar. Som en (enligt Marita Ulvskog Berlusconidoftande) replik på medias granskning av hennes svarta arbetskraft kom Stegö Chilòs enda politiska gärning under ministertiden – beskedet om att sändningstillståndet för SVT och SR halveras i längd, från sex år till tre. Förslaget finns inbakat i den nya regeringens budget – detta trots att sexårsavtalen klubbades igenom i riksdagen i våras av en bred blocköverskridande majoritet. Det fanns en poäng med sexårsavtalen; de garanterade oberoende journalistik oavsett om landet bytte regering – nu kommer SVT och SR vara beroende av samma regering två gånger under en mandatperiod. Allianspartierna har tidigare talat om vikten av att svensk media inte är direkt beroende av den sittande regeringen. Tydligen ser de nu, när de fått makten, inte längre ett egenvärde i oberoende granskande journalistik. Vilket osökt leder mina tankar till något jag skrev i våras.

Budgeten: Regeringen satsar på forskning, vilket är glädjande (inte tillräckligt, men det är ett steg i rätt riktning). Betydligt mindre glädjande är att man inte höjer studiemedlet, trots att fp, kd och c har sagt att de vill det. SFS:s ordförande Elin Rosenberg gör en bra analys av det hela i en intervju i SvD. Pär Nuders budgetkommentar i samma tidning är också läsvärd. Jag citerar: ”Fler städjobb, fler barnflickor eller fler poolvakter ger inte ett litet, exportberoende land framgång. Sveriges framtid ligger i mer kunskap, mer utbildning, mer forskning, mer marknadsföring och mer design i alla de produkter och tjänster som vi ska exportera. Sverige måste klättra högre upp på förädlingsstegen - inte ta steg nedåt.” Det är viktigt, viktigt att också alliansen kommer ihåg det även i fortsättningen och inte lägger allt krut på pigavdrag och minintelligentadesignervetvad.

Annars: Går bloggen på sparlåga. Det är tentaperiod i Uppsala, och allt vad fritid heter tycks som bortblåst. Jag älskar livet som student!

Andra bloggar om: politik, regeringen, alliansen, cecilia stegö chilò, svt

Tvåpartisystem, pseudovetenskap och journalistik

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, skriver i dagens SvD om det amerikanska tvåparti- kontra det svenska flerpartisystemet. Under rubriken Vill vi införa tvåpartisystem? argumenterar han för att vi skall behålla det system vi har idag, eftersom han anser det vara mer representativt för folkets vilja än vad den amerikanska majoritetsvalsmodellen är. Med anledning av att Fredrik Reinfeldt talat om ett utökat allianssamarbete och att det spekuleras i att de fyra borgerliga partier kommer att slås samman någon gång under de kommande tio åren är frågan Tännsjö diskuterar högaktuell. Läs och begrunda.

Argumentum ad ignorantiam har skrivit två mycket läsvärda texter om pseudovetenskap och dess retorik. Människors som viftar med förnuftets fana måste applåderas. Ta en titt!

Dagens dummaste var Expressen som trots Nordkoreas kärnvapenprovsprängning ansåg att Suddig syn tecken på dold ögonsjukdom var dagens viktigaste löpsedelsrubrik. Förutom att rubriken verkligen inte säger något som är nytt eller nyttigt så gör tidningens avsikt att profitera på människors rädsla och okunskap mig arg. Med de svenska kvällstidningarnas skräpjournalistik i åtanke får Anna Politkovskajas död en annan dimension. I Ryssland får journalister sätta livet till för att de slåss för att få ut sanningen. I Sverige väljer de att skriva om att det är bra att gå till doktorn om man ser dåligt istället för att uppmärksamma att en ny kärnvapenmakt har klivit in på den internationella scenen. Expressen borde se över sina prioriteringar och ideal.

Andra bloggar om: politik, media, vetenskap, pseudovetenskap, expressen, fåniga artiklar om ögonsjukdomar

Döden är inte slutet

Döden är inte slutet. Åtminstone inte för den lilla bakterien Deinococcus radiodurans. Den kan begravas i kärnkraftsavfall, stekas till döds i kraftig solljus, torkas ut och utsättas för strålningsdoser som är 1500 gånger starkare än vad en människa skulle dö av. Den kan vara helt och hållet död och dess DNA kan sprängas i tusentals bitar. Men dess historia tar inte slut där. När omgivningen blir lugnare tar nämligen den lilla döda bakterien och klistrar ihop sig själv igen – sätter ihop de splittrade bitarna som utgör dess DNA-strängar på exakt det sätt de en gång satt ihop på. Och börjar leva igen.

En forskningsgrupp har nu visat hur radiodurans lyckas återuppliva sig själv. Och med kunskapen om hur fungerande gener kan återskapas av söndertrasat DNA öppnar sig nya spännande möjligheter. Vad kommer framtidens bioingenjörer att kunna göra? Kanske reparera vilken skada som helst, skapa nytt liv eller återuppväcka de döda. Men minst lika fascinerande som tanken på tillämpningarna är själva kunskapen om återupplivandets mekanism. Vetskapen om att livet alltid finner ett sätt att kämpa vidare.

Att läsa nyheter som den här får mitt naturvetarhjärta att slå ett extra slag. Vetenskapen berättar för oss om hur vår värld hänger samman, hur atomer bildar stjärnor, bakterier, pyramider och människor. En del av vetenskapens berättelse talar om självreproducerande molekyler i ett kretslopp, om en drivkraft som inte ens kan besegras av sitt eget upphörande. Om något som är starkare än döden. Det får mig att le, förundras och med förvåning konstatera: sådant är livet.

Vidare läsning i Nature: Microbiology: Resurrecting a broken genome

Andra bloggar om: vetenskap, biologi, deinococcus radiodurans

Sagan om det allra första

Det var en gång ingenting. Det var inte ett tomt något, inte som ett rum som man tagit ut alla möbler ur, utan snarare en avsaknad av ett något - ett intet. Det fanns inget höger och inget vänster, varken upp eller ner och ingen var där för att titta på intigheten för att en dag berätta om den för sina barnbarn. Plötsligt, en helt vanlig dag, eller rättare sagt, en helt vanlig icke-dag, eftersom det inte fanns någon tid (ty även tiden är ett något), skedde en förändring ur detta lugnaste av status quon; från intet kom något. Riktningar bredde ut sig (framåt-bakåt, uppåt-neråt, åtsidan-åtandrasidan), tiden började gå och en het massa fyllde detta något och susade runt, provkörde de olika riktningarna, hängde med tiden framåt och levde loppan. I ett galet infall festade den heta massan till det lite extra genom att skicka ut mikrovågsstrålning.

En sisådär 13,7 miljarder år senare får två amerikanska forskare 2006 års Nobelpris i fysik för att ha bevisat Big Bang-teorin genom att mäta den ovan nämnda mikrovågsstrålningen. Därmed var också något annat bevisat: medicin, kemi, ekonomi, litteratur och fred i all ära – men Nobelpriset i fysik smäller högst! (Okej, den var dålig, men fysikern i mig kunde bara inte låta bli…)

Läs mer om pristagarna John Mather och George Smoot på nobelprize.org!

Andra bloggar om: vetenskap, fysik, big bang, nobelpriset

Om vad jag tror på

Igår kväll kommenterade någon min bloggpost Fel av SvD att vara objektiva:

Anonymous: Vilken klatschigt rödbrun mentalitet som uppvisas på den här hemsidan. De som har "fel" ska tvingas till tystnad. Media ska inte spegla båda sidor för då kan fel människor få komma till tals... Det räcker med att den av Överheten Sanktionerade Sanningen lärs ut till människor, t ex Darwinism, mångkulturalism och vad som är månadens smak för tillfället.

Anonymous kommentar är intressant på flera olika sätt. Jag tänkte därför här passa på att besvara det som han eller hon säger, och åtminstone i någon utsträckning förklara varför jag tycker och tror som jag gör.

Först, främst och viktigast: jag har aldrig sagt eller tänkt, och kommer aldrig att säga eller tänka, att ”de som har fel skall tvingas till tystnad”. Tvärtom har jag flera gånger talat om vikten av yttrandefrihet, och hur jag ser detta som en förutsättning för demokrati, på den här bloggen. Jag har aldrig sagt att de som inte förespråkar mångkulturalism skall tystas. Det jag har sagt är att jag själv inte tror att mångkulturalism är något negativt, och att jag och andra som håller med mig måste ta debatten med dem som inte håller med. Jag har aldrig sagt att media inte skall rapportera om människor som har nya idéer. Det jag däremot har sagt är att media skall tänka efter innan man rapporterar om saker som kan granskas vetenskapligt.

Därför tycker jag också att det var lika fel att SvD gav alternativmedicinaren Suzanne Schönström tio helsidor för att skriva om energimedicin som det skulle vara om de lät en representant från Flat Earth Society skriva om att jorden är platt. Precis som plattjordsällskapet hade Schönström helt enkelt fel – men i sin artikelserie presenterade hon, helt felaktigt, energimedicinen som något fantastiskt och fungerande.

Att energi- och kvantmedicin skulle fungera är ett otroligt kontroversiellt påstående – det går helt enkelt emot allt vad känd fysik, biologi, kemi och medicin säger. När sådana påståenden läggs fram måste man kräva dess förespråkare på lika starka – nej, starkare – bevis som de som finns för de teorier påståendet går emot. Och hittills har inte Schönström lagt fram så starka bevis för de idéer hon förespråkar att vi utan vidare kan slänga mänsklighetens samlade naturvetenskapliga kunskap i papperskorgen. Carl Sagan sade en gång att ”extraordinary claims require extraordinary evidence”. Jag håller med honom.

SvD har ett ansvar mot sina läsare att verka efter sina publicistiska principer. När de i frångick dem i fallet Schönström ansåg jag därför att det var fel. Däremot hade jag inte protesterat om artikelserien publicerats i alternativmedicinska tidningen 2000-Talets vetenskap. De som har fel skall få komma till tals om de så önskar, men en granskande tidning måste vara just granskande när någon kommer med ett påstående.

Jag står fast vid att darwinismen (eller – vilket vore mer korrekt – neodarwinismen) skall läras ut framför kreationismen eller andra konkurrerande idéer. Anledningen är enkel; neodarwinismen är inte, som Anonymous skriver, ”månadens smak för tillfället”. Teorin är resultatet av 200 års studier av djur, fossil och gener. Det är en av tidernas mest understödda vetenskapliga idéer. Vi kan inte strunta i att undervisa om summan av kunskapen från två århundraden av empirisk biologi bara för att några kristna fundamentalister säger att det inte stämmer med vad som står i Boken.

Varför tror jag då på vetenskapen? Varför är naturvetenskapens idéer bättre än energimedicin och kreationism?

Jag tror på vetenskapen därför att den verkar fungera. Vi kan idag förutspå månförmörkelser på Saturnus år 2525, se om ett foster bär på en ärftlig sjukdom, framställa läkemedelsmolekyler i laboratorium, skicka människor till andra himlakroppar, utvinna energi ur solljus, bygga fönster som tvättar sig själva och behandla tuberkulos. Det är den vetenskapliga metoden, kombinationen av empirism och rationellt tänkande, som låter oss göra de sakerna. Det är den vetenskapliga metoden – matematiker, datavetare, tekniker och fysikers gemensamma insatser – som har gett Anonymous möjlighet att sitta vid sin dator och via internet kommentera det som jag skrivit på min blogg. Jag tror på vetenskapen, helt enkelt därför att det är det mest framgångsrika redskap vi har för att se på vår omvärld. Jag tror på vetenskapen för att den ger oss kunskap:

Jag tror på vetenskapen för att jag inte vill tro.

Andra bloggar om: media, vetenskap, kreationism, alternativmedicin, svd