Fel av SvD att vara objektiva

Idag presenterade SvD läsarkommentarer angående den artikelserie om energimedicin som jag skrev om häromdagen. Åtta av de elva kommentarerna förhåller sig positiva till serien och alternativmedicinen. Tidningen har också intervjuat Staffan Yngve, skeptisk docent i teoretisk fysik vid Uppsala Universitet och Christina Doctare, läkare, riksdagskandidat för kd och alternativmedicinare. Intervjun med Yngve finns på SvD:s hemsida.

SvD:s val att låta både en förespråkare och en skeptiker komma till tals angående energimedicinen kan förstås verka klokt – genom att visa upp båda sidorna på ett objektivt sätt låter man läsaren själv bilda sig en uppfattning. I god samhällsvetenskaplig anda presenterar man olika åsikter om ämnet.

Problemet är bara att medicin inte är en samhällsvetenskap. Det finns inte, som ofta är fallet inom samhällsvetenskap och humaniora, mer än en sanning – och i det här fallet är sanningen den är att energimedicinen bygger på bluffar och missförstånd. Att SvD förhåller sig objektiva och framställer de båda sidorna som lika trovärdiga (nåja – förespråkarna får 5 helsidesuppslag och skeptikern en enda vänstermarginal) är kort och gott fel.

Samma problem finner man ofta i medias behandling av kreationism och intelligent design. Ofta kan man läsa att förespråkarna för intelligent design säger att det finns stora brister i evolutionsteorin och att den bör skrotas till förmån för ID. Ofta får de stå oemotsagda i nyhetsrapporteringen. Den lilla detalj som media glömmer att berätta om är att evolutionsteorin är oerhört väl genomarbetade och har en enorm hög med bevis som stöd, medan det inte finns ett enda hållbart bevis för intelligent design.

Objektiv nyhetsrapportering är förvisso en dygd. Men om bara den ena sidan har rätt – hur skall journalisten handla då? Skall man låta lögner och sanning presenteras som lika mycket värda, sida vid sida? Eller skall man slå ett slag för rationellt tänkande, empiri och sunt förnuft och påpeka vad som egentligen är sant? SvD har, i objektivitetens namn, valt lögnens väg.

Andra bloggar om: media, svd, medicin, alternativmedicin, intelligent design, kreationism
Uppdatering 17:18: rättade till ett stavfel

Lögner och förvirring i SvD

Sveriges trevligaste morgontidning har initialerna SvD, och bjuder allt som oftast på något läsvärt till morgonkaffet. Deras understreckare brukar vara en särskilt stor behållning (med Grekerna gjorde geometrin vacker som min augustifavorit). På Idag-sidorna skriver man om människans inre på något slags modernt finn-dig-själv-vis. Ibland är resultatet riktigt intressant, men stundtals är det inget annat än katastrof. Dagens Datorn spårar näringsbrist fick mig att sätta kaffet i halsen.

Först och främst; låt mig påminna om det SvD kallar sitt publicistiska uppdrag, saxat direkt från deras hemsida:
Svenska Dagbladets journalistiska verksamhet […] syftar till att informera, upplysa, kritiskt granska och att driva opinion.
[…] Redaktionen arbetar självständigt och oberoende av politiska, religiösa, kommersiella eller enskilda intressen. Publicistisk oavhängighet är det fundament på vilket tidningen bygger sin trovärdighet. Ingen utomstående organisation eller enskild kan utöva inflytande över tidningens innehåll eller redigering. […]

I en fyra artiklar lång serie, med titeln Energimedicin, skriver frilansjournalisten Suzanne Schönström om ”alternativmetodernas möte med vetenskapen”. De tre första delarna heter Våra kroppar är levande nätverk, Dags för helhetssyn inom vården och Datorn spårar näringsbrist. Morgondagens artikel har rubriken Shiatsuterapeuten tror på människor – inte maskiner.

Artiklarna talar om bioenergifält, akupunktur, shiatsu, chakran, ”obalans i kroppen på elektromagnetisk nivå”, biomagnetism, levande matriser och kvantfysiska resonemang inom medicin. Det låter spännande; författaren använder stora ord och talar om hur medicinen är på väg att förändras.

Problemet är bara att alltihopa är struntsnack.

Även en snabb kritisk granskning av de ämnen artiklarna handlar om visar att det rör sig om förvirring, bluff och båg. Den som inte redan vid åsynen av ord som ”levande matriser” och ”biomagnetism” slänger tidningen i papperskorgen bör ta sig en titt på Föreningen Vetenskap och Folkbildnings länkarkiv (punkt 60: medicin, alternativmedicin) – en utmärkt plats att börja en granskning av det artikelserien handlar om på.

Artikelseriens författare, Suzanne Schönström, är inte bara frilansjournalist. Hon är också författare, shiatsuterapeut och akupunktör. Schönström är en av Sveriges livligaste informatörer och förespråkare för alternativmedicin och har gett kurser och skrivit böcker om ämnet.

Jämför SvD:s publicistiska uppdrag ovan med de faktum att
1) en kritisk granskning visar att de teorier som presenteras i artiklarna inte håller
2) författaren har ett uppenbart kommersiellt och enskilt intresse av att alternativmedicinen framstår i god dager

Det är sant att folk blir botade av alternativmedicin. Det beror på något som kallas placeboeffekten – patienten tror (något förenklat) att hon skall bli botad och blir därför det. Sant är också att alternativmedicinen är en mångmiljonindustri och att oskyldiga sjuka människor luras av sådana som Suzanne Schönström. Vi har bara en kropp, och den kommer förr eller senare ofrånkomligen att bli sjuk. Om det finns tillgängligt är det oerhört viktigt att vi då använder oss av medicinska metoder som har faktiska positiva effekter, skilda från placeboeffekten. Artikelseriens sista rubrik (Shiatsuterapeuten tror på människor – inte maskiner) belyser hela alternativmedicinens stora tankefel; läkekonst och medicin måste handla om vetande och inte om tro. När SvD låter Schönström härja oemotsagd på Idag-sidorna går man inte bara emot sin publicistiska idé utan gör också sina läsare en stor björntjänst. Vår hälsa är alldeles för viktigt för att kompromissas med.

Tidigare på bloggen: Miljöpartiets tro på häxdoktorer

Andra bloggar om: media, svd, medicin, alternativmedicin, komplementärmedicin, vetenskap

Ny hemsida

I brist på andra nöjen har jag ägnat kvällen åt att göra om min hemsida. Lite nya färger, lite nya avdelningar, lite nytt innehåll. Kika gärna runt och kommentera!

Just nu ligger jag lågt på bloggfronten, eftersom jag har fullt upp med att vara fadder på naturvetarprogrammets nollning. Det har varit en intensiv och väldigt väldigt rolig första vecka, och jag ser nu fram emot den andra halvan av nollningen. I veckan som kommer blir det bland annat karaoke, idrottsdag och utgång på nation. En utmärkt uppvärmning inför kursstarterna den fjärde september!

Nio blir åtta

Jag tar tillbaka allt jag tidigare sagt. Eller åtminstone i någon mening det jag sade under rubriken Solsystemet får tre nya planeter. Internationella astronomförbundet beslutade, till skillnad från vad som förväntades, att beröva Pluto dess planetstatus.

Betyder det här att vi kan glömma bort Pluto nu? Nej, knappast. Dvärgen kommer fortfarande vara föremål för forskning, amatörastronomers beundran och frontfigur i en ny grupp av dvärgplaneter. Den enda skillnaden blir att ramsorna för att komma ihåg planeternas namn blir lite enklare...

Andra bloggar om: planeter, astronomi, pluto

Krångel med feeden

Min nya fina Atom 1.0-feed blev inte långlivad, eftersom bloggportalerna inte ville läsa den... Feed-adressen är därför återigen http://home.student.uu.se/maer5745/atom.xml. Om någon har några tips på hur man kan få bloggportaler att läsa en feed som är i php-format så tar jag tacksamt emot dem.

Politik och vetenskap: ett gemensamt förflutet

Politik och naturvetenskap kan tyckas vara två vitt skilda områden. Det är dock inte nödvändigtvis sant – sett ur ett idéhistoriskt perspektiv har de två ämnena ett tätt hoptvinnat förflutet. Det här är berättelsen om de politiska idéerna som födde vetenskap, och vetenskapen som födde politiska idéer.

Under 1700-talets slut och 1800-talets första hälft gjordes stora framsteg inom geologin. Man hade börjat ifrågasätta den bibliska skapelseberättelsen och den bibliska kronologi som gjorde gällande att jorden var dryga 6000 år gammal. Fossila fynd, observationer av pågående geologiska processer och berglagren gjorde att man tvingades dra slutsatsen att jorden var långt mycket äldre än så.

Studierna av berglagren visade att jorden hade genomgått stora förändringar under årtusendenas lopp – arter hade dött ut, hav hade blivit land och landmassorna hade kastats omkring. Den brittiske geologen Charles Lyell (1797-1875) var förgrundsfigur för den så kallade uniformismen – en idé som sade att jordens utveckling skedde långsamt och steg för steg. Den största konkurrerande teorin stod Georges Cuvier (1769-1832) för med sin katastrofism; Cuvier ansåg att stora naturkatastrofer hade skapat de geologiska förändringarna och lett till arters utdöende. Han hade ett slags syndaflodstänkande som självklart var en produkt av den tid han levde i.

Under 1700-talet hade liberalismens idéer så sakteliga börjat ta form. Utvecklingen av samhället skulle gå stegvis och långsamt framåt – precis som jordens utveckling, så som uniformismen beskrev den. När Karl Marx sedan utarbetade sin kommunism tog han istället intryck av Cuviers katastrofteori och ansåg att samhället skulle ombildas i stora omstörtande resningar – i revolutioner. De båda ideologiernas tankar om hur samhället skulle förändras bär därmed faktiskt spår av det nittonde århundrades geologiska diskussioner.

Utvecklingslärans fader – Charles Darwin (1809-1882) – växte upp omgiven av de liberala idéer som talade om långsam utveckling och konkurrens som en framgångsfaktor. Just de tankarna skulle komma att påverka honom när han utvecklade evolutionsteorin. Enligt Darwin var varje alltför talrik generation av en djurart ställd inför en kamp på liv och död – de individer som överlevde i en given situation var de som var bäst anpassade till denna. Dessa skulle få mer avkomma än de som dog, och på så sätt skulle de fördelaktiga anlagen leva vidare medan de svagare skulle sorteras bort. Denna konkurrens är känd som det naturliga urvalet.

Darwins idéer skulle så småningom komma att vinna mycket mark. Samtidens tänkare tog stort intryck av hans teorier och både vänster- och högerorienterade debattörer skulle använda evolutionsläran och dess tankesätt som stöd för sin politik. Karl Marx själv lär vid ett tillfälle ha kontaktat Darwin eftersom han ansåg att deras respektive idéer hade så mycket gemensamt. Inviten accepterades aldrig av Darwin.

Evolutionsläran skulle också komma att misstolkas i socialdarwinismen, som tillsammans med de nationalistiska idéerna efterhand ledde till världskrig.

Idag är Charles Darwin åter aktuell inom politiken. I främst USA försöker kristna fundamentalister få tillbaka den bibliska skapelseberättelsen, i form av kreationism, till biologiundervisningen i landets skolor. De talar om intelligent design och en jord som är 6000 år gammal. Att de idéer de framför motbevisades redan för 150 år sedan tycks inte bekomma dem…

Andra bloggar om: vetenskap, politik, historia, evolution, liberalism, marxism

Ny feed, sci-fi Google och gammal skräck

Jag sitter och leker ihop en ny hemsida, och passar därför på att tjuvstarta genom att uppdatera min bloggfeed till Atom 1.0. Det innebär att den nya url:en till feeden är http://home.student.uu.se/maer5745/atom.php

Dagens två lästips är för övrigt det här blogginlägget om kopplingar mellan Google och Star Trek och novellen Memory av H.P. Lovecraft.

Andra bloggar om: google, star trek, h.p. lovecraft

En räv med eld i baken

eWeek.com rapporterar att Internet Explorer fortsätter att förlora användare till förmån för Firefox. I juli använde 76 % av internetanvändarna Explorer, medan 14 % använde Firefox. Bra jobbat, alla fjortonprocentare! Bland min egen sidas besökare är andelen Firefoxanvändare ännu större: 52 % av de unika besökarna använder Firefox, 44 % använder IE och 4 % använder Apples Safari.

Om du inte redan har bytt till Firefox är det hög tid att du gör det. Nu genast. Glöm IE:s säkerhetsproblem, blockera pop-up-rutor, börja surfa med flikar (utan överdrift det bästa som hänt webbläsarvärlden sedan Mosaic), använd RSS-bokmärken och njut av de tusentals tillägg du kan installera i din webbläsare (sökrutor, väderleksprognoser, ordböcker, bloggprogram och ovärderliga verktyg för webbutvecklare – listan kan göras hur lång som helst). Gör dig själv en tjänst och prova Firefox under en eftermiddag – du kommer aldrig att vilja se åt Explorer igen.

Kika på: Firefox och åkercirklar

Andra bloggar om: firefox, internet explorer, webbläsare, microsoft

Solsystemet får tre nya planeter

Dåliga nyheter för alla skolbarn! Ni kan glömma de gamla ramsor ni använt för att komma ihåg solsystemets nio planeter - från och med torsdag kan de nämligen vara tolv till antalet.

The International Astronomical Union diskuterar en ny definition av vad som skall kallas planet. Anledningen till detta är att astronomer i årtioende har bråkat om huruvida Pluto är en planet eller ej. Minstingen bland de nio är nämligen något av en outsider; Pluto ligger långt bort, är liten, består av is (istället för sten och gas, som de övriga) och har en konstig omloppsbana kring solen. Enligt den nya definitionen räknas Pluto som en planet - men isdvärgen tas upp i planetgemenskapen i sällskap med ytterligare tre objekt i vårt solsystem:

-Ceres: känd som den största asteroiden.
-Charon: Plutos i stort sett jämnstora måne.
-UB313: ett objekt som utanför Pluto och är något större än sagda planet. Har smeknamnet "Xena".

Bilden nedan, som föreställer solsystemet med de tre nya planeterna, kommer från Bad Astronomy, som har ett intressant inlägg om de nya planeterna:


Andra bloggar om: astronomi, planeter, pluto

Svensk politiks stora problem

I början av augusti klämde Lars Ohly ur sig en önskan om att ”införa trängselskatt i den politiska mittfåran”. Med det uttalandet slog den gamle tågmästaren huvudet på spiken – de svenska partierna glider ständigt närmare varandra.

Problemet är, och det här kan låta märkligt, att partierna lyssnar på väljarna. Man försöker fånga upp så många och så stora väljargrupper som möjligt. Således smyger sossarna högerut, medan moderaterna blir ett vänsterprasslande arbetarparti. Det leder till en politisk likriktning, där de ideologiska skiljaktigheterna så småningom försvinner, och riksdagsvalen endast blir att handla om personer. Om fenomenet fortsätter riskerar vi i framtiden befinna oss i ett läge där vi inte väljer mellan vänster och höger, utan mellan Persson och Reinfeldt. Valen kommer således att bestämma vem som skall driva politik, istället för vilken politik som skall drivas.

Ett annat sätt att se på saken är att politiken långsamt söker sig till någon slags gyllene medelväg. Det politiska spelet gör något så svenskt som att söka efter det lagoma.

Vad menar jag då med att partier inte skall lyssna på väljarna? Riksdagsvalet handlar om att väljarna skall välja ett parti – och inte om det motsatta. Det måste finnas nyanser – när alla partier får samma färg blir slutresultatet detsamma oavsett vad man röstar på. Att partierna går mot mitten är en fara för demokratin.

När Kongo nyligen hade val hade varje väljare på sin valsedel 33 presidentkandidater och 9500 kandiderande till parlamentet att välja bland. Där kan man tala om nyans! Fast å andra sidan kan det bli för mycket av det goda; det är inte rimligt att en väljare skall förväntas sätta sig in i vad närmare 10 000 olika politiker står för. Samtidigt är det viktigt att det finns fler (stora) partier (alternativ) än Kinas enda eller USA:s två. Sveriges sju riksdagspartier låter som en rimlig siffra. Det ger flera olika alternativ, och det finns möjlighet för nya partier att på allvar slå sig in i gemenskapen (miljöpartiet och kristdemokraterna gjorde det under 80- och 90-talet, och junilistan fick 14,5 % av rösterna i valet till Europaparlamentet). Den möjligheten finns knappast i Kina eller USA. Men samtidigt kan möjligheten vara ett gissel som leder till politisk instabilitet (tänk Ny demokrati, eller, i den mest dystopiska av framtider, Sverigedemokraterna).

I det gamla DDR hade livsmedelsbutikerna endast ett minimalt utbud. Det illustrerade ett faktum som står sig än idag: ingen valmöjlighet utan mångfald. Så ock inom politiken…

Andra bloggar om: politik, riksdagsval, lars ohly, kongo

Alternativ till demokrati

Demos och kratos, folk och styre, sade de gamla atenarna under det femte århundradet innan romarna spikade upp en snickare på ett kors, och vips så hade den atenska direktdemokratin fötts. Den demokratiska idén levde för en tid vidare i romarriket, för att sedan försvinna och inte på allvar diskuteras igen förrän på 1600-talet. Sedan dess har demokratins saga varit en om framgång – om än en blodig och långsam sådan, med gott om villospår längst vägen. Trots all arkitektur, vetenskap och konst framstår demokratin som människans största och vackraste skapelse.

I demokratins namn släpper George W Bush bomber över Baghdad. Bush är president i en tvåpartistat med ett valdeltagande på ungefär 50 %. Han kom till makten år 2000 efter misstänkt valfusk i Florida. Stora och viktiga delar av den amerikanska pressen står bakom honom och ger allmänheten en hårt vinklad och bushifierad bild av verkligheten. Presidenten har makten att gå emot beslut tagna av landets senat. Således lägger han, denna enda man, in sitt veto för att sätta käppar i hjulet för stamcellsforskningen, trots att de demokratiskt valda folkrepresentanterna i senaten röstat igenom förslaget och trots att en hel forskarvärld av experter står enig mot honom. Democracy at it’s finest.

Amerikanerna är inte längre stormförtjusta i Irakkriget. Stödet för Bushs envisa krig i Mellanöstern minskar för var dag som går. Men hans kamp för demokrati måste gå vidare, till varje pris.

Priset får och har fått betalats av det irakiska folket. Under Saddam Hussein hade man som irakier inte mycket att säga till om, men en bra sjukvård och gratis universitet. Idag har man visserligen fria val, men ett samhälle som inte fungerar, en regering som hela tiden hotar att rasa samman, ständiga terrordåd och hot om död och en ockupationsmakt som inte ser ut att komma att dra sig tillbaka inom en översiktlig framtid. Priset för demokrati är döda vänner, försämrade levnadsvillkor och soldater från en främmande makt på din bakgård. Är det värt det?

Demokraten har i alla tider har fått kämpa för sin rätt till en röst. Priset har varit – och kommer kanske alltid att vara – blod, svett och tårar. Franska revolutionen, andra världskriget och de amerikanska korstågen i Mellanöstern har alla spillt tusentals människoliv för att försvara demokratin. Någonting är fel om tusentals oskyldiga måste dö för att alla ska få vara med och bestämma.

Men demokrati är inte bara en dans på rosor. Den innebär också att din nynazistiske granne som lever på bidrag som han får för en låtsad arbetsskada får vara med och bestämma över ditt liv. Den innebär att den person som har huvudansvaret för Sveriges finanser, finansministern, inte behöver ha läst en enda högskolepoäng ekonomi. Den innebär att kristna fundamentalister kan sätta stopp för fantastiska nya medicinska möjligheter för att de strider mot deras förlegade tro. Det är inte för inte som demokratin har kallats för majoritetens diktatur. 51 % av befolkningen kan bestämma precis vad de vill om de resterande 49 procenten. Men finns det något bättre alternativ?

De gamla grekerna gav oss demokratin, så låt oss börja jakten på alternativ till denna hos dem. Platon (c. 427-347 f.Kr) förespråkade ett samhälle som var uppdelat i tre klasser; arbetare, krigare och de styrande. Den styrande klassen skulle vara de som älskade Sanningen; filosoferna. Platon gjorde en jämförelse med ett skepp och dess kapten och medicin och en läkare – på samma sätt som vem som helst inte kan segla ett skepp eller lista ut vilken medicin som är den bästa är vem som helst inte lämpad att bestämma över en stat.

Den engelska filosofen Thomas Hobbes (1588-1679) skulle långt senare komma med en i någon mån liknande idé. Hobbes var materialist, det vill säga, han trodde att allt bestod av materia och att allt som hände berodde på materiens rörelse, vilket gick stick i stäv mot den kristna kyrkans predikande om människan själ. Hans materialistiska livssyn påverkade också hans politiska idéer; Hobbes ansåg att människan till sin natur var egoistisk – och eftersom alla människor således i första hand brydde sig om sitt eget liv och sin egen säkerhet skulle allt snart urarta till ett allas krig mot alla. Den enda vägen till trygghet, säkerhet och fred var att folket överlät makten till en enda suverän härskare. Så fort makten delas börjar kriget mellan människorna igen. Det låg i härskarens intresse att styra så bra som möjligt – om han utmanade eller retade folket skulle han väcka deras vrede – men även han var beroende av trygghet, säkerhet och fred och alltså borde han ta hänsyn till folkets önskningar när han utövade sin makt.

Jag är demokrat. Jag tycker att representationsdemokratin är det bästa alternativ som står oss till hands idag. Men när jag valåret 2006 ser mig omkring börjar jag undra. Bland väljarkåren ser jag ointresse och okunskap. Man intresserar sig inte för politik – för min enda röst gör ändå ingen skillnad. Man bryr sin inte om att informera sig själv om aktuella politiska frågor – man vaneröstar, sväljer retorik, bryr sig inte om att tänka själv. Förbrukar man sin rätt till en röst om man inte tar reda på vilka frågor som valet skall handla om? Bör man få rösta om man inte har en balanserad och informerad bild av verkligheten? Är demokratin värd något om dess demos inte tar sitt ansvar? Ibland ligger de idéer Platon och Hobbes framförde nära till hands…

Säsongens första äppelpaj

Idag plockade min bror och min far säsongens första äpplen ute i trädgården, och bakade en härlig äppelpaj. Det får också bli startskottet för mitt bloggande efter sommaruppehållet.

Nu i veckan flyttar jag tillbaka till Uppsala. Ska bli kul att återvända till kompisarna, studierna och korridorsrummet. Ser fram emot att snacka skit på Kalmars nation, att lära mig mer om linjära rum, arbetet med matematiska studierådet och nya äventyr för Stene och Elmos. Det här kan bli en riktigt bra höst...

Pang! Starten har gått för höstbloggandet. Snart är det val, och därför gissar jag att jag kommer slänga ur mig en hel del om politik de närmsta veckorna. Den som lever får se...