En gammal klassiker

Det är ganska tråkigt att vara singel. Det visste Gud, och därför skapade han Eva åt Adam.

...eller hur det nu var. Faktum är att det finns två olika och sinsemellan oförenliga skapelseberättelser i Bibeln. I den första skapas Eva och Adam samtidigt, i den andra skapas Eva som sällskap åt Adam (och får bära skulden för att de bägge slängs ut ur Eden, varför Han bestämmer sig för att kvinnan skall låta mannen bestämma över henne för all framtid - en berättelse som på ett mycket effektivt sätt skänker det partiarkala systemet existensberättigande).

Min favorit i Gamla Testamentet är annars Noa. Killen är minst sagt fantastisk - han bygger en båt och plockar in två av all jordens arter för att skydda dem mot den stora översvämningen. Man kan inte låta bli att beundra den ingenjörskonst, tankeverksamhet och planering som måste ligga bakom ett sådant projekt. Mindre genomtänkt är att han när han så småningom kliver iland offrar en individ av varje art av fyrfota djur och fågel (det förstör liksom lite av syftet med att ha räddat djurarterna till att börja med). En tid senare har Noa anlagt världens första vingård och super sig full och somnar naken i sitt tält. När en av hans söner får se Noas nakna lekamen blir fadern rasande, och bestämmer att sonens son för alltid skall vara slav åt sonens bröder (det där blev en jobbig mening, men det är bara en följd av att de bibliska släktskapen inte alltid är de lättaste att följa).

Bibeln i allmänhet, och GT i synnerhet, kan vara ganska kul läsning. Den välbekanta (?) historien kan förklara mycket om varför vårt samhälle är som det är idag, och i den senaste översättningen rör det sig om hyfsat lättläst och njutbar prosa. Nattens lästips är därför Bibeln.

Andra tycker till

Så, ett sista blogginlägg innan jag går till sängs bara...

Upptäckte just till min förvåning att Stefan Rimm länkar till mitt inlägg om jämförelsen mellan Wikipedia och Nationalencyklopedin i sin blogg på Loci.se. Hans text, "SvD, Wikipedia och sabotage som journalistisk metod" är mycket läsvärd. Och frågeställningen är intressant; vad bör egentligen en journalist göra inom ramen för sitt yrke? Det är visserligen (i bästa fall) journalistens uppdrag att granska viktiga institutioner i samhället, och man kan argumentera att Wikipedia har vuxit till att bli en så stor och betydande informationskanal att det är i sin ordning att den granskas. Det håller jag helt och hållet med om, men SvD:s metod kan ifrågasättas. Som Rimm skriver undersöker de Wikipedia genom att sabotera uppslagsverket. Målet var att ta reda på hur snabbt felaktiga fakta korrigeras. En viktig fråga förvisso, men är tillvägagångsättet verkligen så genomtänkt? Värt att notera är också att tidningen inte granskat hur snabbt Nationalencyklopedin rättar till felaktigheter i sitt uppslagsverk...

Musik för påskfirare

Snart är det påsk. Påsk rimmar på kiosk, i kiosker köper man tidningar och en del tidningar handlar om musik. Därför tänker jag nu tipsa om några skivor som alla måste lyssna på.

Sufjan Stevens - Illinois
22 låtar ihopklämda på en timme och fjorton minuter. Bara det borde vara anledning nog att köpa den här skivan... Sufjan Stevens gör tillbakalutad naiv countrydoftande pop med halvmärkliga texter och fantastiska namn på sina alster. Eller vad sägs om låttitlar som A Short Reprise for Mary Todd, Who Went Insane, But for Very Good Reasons och A Conjunction of Drones Simulating the Way in Which Sufjan Stevens Has an Existential Crisis in the Great Godfrey Maze? Den här skivan går varm i mina hörlurar just nu, och är utan tvekan bland de bästa plattorna som släpptes förra året.

Rufus Wainwright - Want One
Rufus Wainwright var med i SVT:s Musikbyrån för några veckor sedan. Han är tydligen en av ledargestalterna för någon slags gaymusikrörelse i New York. Want One är i alla fall en riktigt trevlig platta, med singer/songwriter-aktiga låtar som växlar mellan det finstämda och det bombastiska. Dessutom har Rufus en röst att dö för, och hans melodier för tankarna till tidiga Radiohead. Då kan det liksom inte gå fel...

Goran Bregovic - Black Cat, White Cat (soundtrack)
Svart katt, vit katt är en lätt hysterisk men väldigt väldigt bra film om några småskojare som bor vid floden Danube. Tempot, den underbara historien och de udda karaktärerna gör filmen riktigt sevärd. Soundtracket är stundtals lika galet upptempo och skulle nog vara den perfekta bakgrundsmusiken på nästan vilken fest som helst. Omba-omba-blås, serbisk sång och blixtrande snabba stränginstrument gör den här skivan helt oumbärlig. Se filmen, lyssna på skivan och göm alla dina pengar i ett dragspel.

Björk - Medúlla
Nånstans halvvägs genom inspelningen av Medúlla insåg Björk att hon nog inte ville ha några instrument med på skivan. Resultatet blev en skiva som helst ska avnjutas mitt i natten med hörlurar och mycket koncentration. Med Björks märkliga röst och texter, beatboxare, körer och strupsång skapas ett ljudlandskap som kort och gott gör det här albumet till ett måste i var mans skivsamling. Det är bara att konstatera: allt Björk gör blir automatiskt bra, hur konstiga ursprungsidéerna än är.

"Utvisa invandrare som begår brott!"

”Invandrare som begår brott borde utvisas”, säger en dag en kursare till mig. De andra kring bordet verkar hålla med. Själv kan jag inte tro mina öron.

Det har blåst kalla högerextremistiska vindar i Europa på sistone. De senaste veckorna har det bland annat märkts på att främlingsfientliga partier gått framåt i Danmark och Norge, och att man i Tyskland nyligen diskuterat ett språk- och kulturtest för invandrare. Något som har kritiserats, bland annat för att det föreslagna testet är så svårt att många tyskfödda helyllegermaner antagligen skulle kuggas om de tog det. Vad är det som ligger bakom allt det här? Mer eller mindre undermedveten smygrasism eller politisk klarsynthet? Jag kan inte låta bli att tro att det snarare rör sig om det förra än om det senare.

Är det då inte en bra idé att ställa krav på de personer som invandrar till Sverige? Måste vi inte kräva någonting tillbaka om de skall få bo i vårt land och njuta av den svenska välfärdsstaten? Det tycks ju inte orimligt att till exempel begära att invandrarna skall följa våra lagar.

Den som invandrar till ett land har på sikt ett ansvar. Man måste acceptera och följa landets lagar (eller, om man inte tycker om dem, försöka förändra dem på politisk väg). Man måste lära känna det samhälle man kommit till, hitta en plats i det, och lära sig det nya landets språk. Men samtidigt har det samhälle som tar emot invandrarna ett ansvar. Det måste välkomna sina nya invånare, upplysa om sina lagar och seder och se till att de integreras i samhället. Ta hand om och stötta immigranterna på deras väg in i det nya landet.

Viktigt att komma ihåg är att det inte ligger i icke-svenskars natur att begå brott. Överrepresentationen av invandrare i brottstatistiken är en produkt av segregation, att invandrare överlag har svårare än svenskfödda att få jobb och det faktum att många av dem bor i socialt utsatta områden.

Att utvisa invandrare som begår brott är att angripa symptomen istället för orsaken bakom brotten. Brott kommer att fortsätta att begås även om vi slänger ut invandrare. Många invandrare befinner sig redan i en väldigt utsatt situation, och det dummaste vi kan göra är att göra den situationen värre – invandrare blir inte bättre integrerade i det svenska samhället med ständiga hot om utvisning hängandes över sig.

Paragraf 9 i första kapitlet i regeringsformen – Sveriges grundlag – nämner någonting som är av största vikt i det här sammanhanget; allas likhet inför lagen. Det är någonting fundamentalt och absolut nödvändigt i en demokrati och rättsstat. Någonting vi inte får tumma på. Den åtalades härkomst skall inte spela någon roll när en svensk domstol dömer i ett brottsmål.

Vad ska vi då göra med invandrare som begår brott? Sätta dem i fängelse för en massa pengar, eller ge dem dyr vård? Att visa ut dem kan verka som en bra och bekväm lösning, men det är att skjuta ifrån oss problemen till någon annan. Förutsatt att det överhuvudtaget finns något land som är berett att ta emot dem vi utvisar.

Det är klart att en asylsökandes beteende under sin tid i Sverige måste spela in när Migrationsverket beslutar om uppehållstillstånd. Men när uppehållstillståndet väl har utfärdats så måste invandraren betraktas som vilken svensk som helst. Det är en fråga om rättssäkerhet. En lag om utvisande av invandrare som begår brott skulle annars kunna få absurda följder. Till exempel skulle en av välintegrerade invandrare svenskfödd flicka, som har utländskt men inte svenskt medborgarskap, kunna utvisas om hon begår ett brott, medan hennes jämnåriga svenska medbrottsling skulle få stanna i landet. Trots att den enda skillnaden mellan de två är vilket land som utfärdat deras pass.

Språktest då? Visst är det en bra idé att begära att våra invandrare skall lära sig svenska? Motsvarande krav finns ju i exempelvis Danmark, Storbritannien och Tyskland.

Det kan verka klokt, men faktum är att man har inte kunnat visa att invandrare i länder med språkkrav för medborgarskap lyckas bättre med att lära sig det nya språket än invandrare i länder utan sådana krav. Invandrare i Sverige är dessutom betydligt bättre på att läsa och skriva svenska än vad invandrare i Storbritannien och Tyskland är på att läsa och skriva engelska respektive tyska. Idén med språkkrav verkar kanske bra på pappret, men det verkar som att det i praktiken inte gör något nytta.

Den svenska immigrationspolitiken kritiseras ofta, från alla möjliga olika håll. Det enda som alla verkar vara överens om är att den inte är bra. Ser fram emot att få höra vad våra riksdagspartier har att säga på den punkten inför valet i höst. Tack och god natt.